Nu var det ungefär en vecka sedan jag bloggade sist. Det har känts tomt men väldigt skönt. Vi har haft massa kul för oss, nu när det är sportlov och allt, och visst har det känts märkligt att inte berätta om det för er. Vi har lekt i lekpark, matat ankor, haft lekdejter med andra bebisar, jag har börjat renovera lite möbler, planerat inför kommande 1-årskalaset, tränat, shoppat och..ja ni vet, sprungit efter den krypande/stående lilla galenpannan:) Jag har verkligen tyckt om att blogga, men jag lägger så mycket tid om kvällarna på att fundera ut saker att skriva om, skriva, kolla om det kommit några kommentarer, läsa andra bloggar.. På sistone känns det inte som jag gjort det lika bra längre och det har inte känts lika roligt. Och det kanske är då det är dags att sluta...
En bra sak med bloggen är att jag tagit så mycket bilder på vår älskling och verkligen dokumenterat allt som hänt i hans lilla liv. Det är skönt och kul att skriva av sig och dela med sig! Visst hade jag kunnat skriva lite mer sällan när jag känner att lusten blir stor och har något vettigt att skriva om. Men jag tänker lite längre fram, när plutten börjar förskola t.ex. Då känns det inte som att jag kommer kunna skriva om allt som händer, som negativa saker, eftersom andra barns föräldrar och förskollärarna kanske läser bloggen. Och hur länge är det ok att skriva om sitt lilla barn innan det blir för "personligt" för dem? När jag skriver vill jag ju dela med mig av allt, inte bara små glimtar.
Men nu ska jag leva lite mer och njuta lite mer. Har så mycket kul att se fram emot och sådana härliga dagar med lilla familjen, önskar att jag kunde stanna tiden ibland. För tillfället säger jag hej då, men vi ses kanske igen:) Jag kanske får sådan bloggcraving och uppdaterar er om hur livet går någon gång längre fram. Tack för den här tiden!
Tusen kramar Sandra, Emilio och Patrick!!
