Överanalysera

Jag vill vara en cool mamma. En som tar dagen som den kommer, som inte oroar mig i onöden, som kör sin egen stil. Jag vill, men jag är det inte. Jag övernalyserar liksom allt som har med Emilio att göra. Typ
"inatt sov han gott, undrar om det beror på vad han åt under dagen, vad vi gjort under dagen, om jag hade nattlinne när jag sov (då känner han ju inte lukten av mat)"

eller

"inatt sov han dåligt undrar om dét beror på att han ligger mellan oss, att han var hungrig, att...."

Igår läste jag ett bra inlägg om trygga barn på en blogg. Mamman lät andra trösta sonen och tog inte upp honom så fort han var ledsen. Jag tar alltid upp min lille plutt om han är ledsen, jag gosar, krama, pussar honom i överdrift tills han blir glad haha! Jag visade Patrick inlägget och frågade om han tror at jag gör lillen otrygg. Sluta överanalysera allt, fick jag till svar. Och det stämmer nog. Jag ska försöka. Jag, vi, ger Emilio kärlek i överflöd, resten spelar mindre roll känns det som. Visst kommer det gnäll och dåliga nätter ibland, men vi har ju ett underbart liv tillsammans, vår familj. Jag ska försöka njuta av det istället för att tänka för mycket. Så länge Emilio växer upp och känner sig älskad så har vi lyckats!