måndag 3 december 2012

Planning, imagining, longing. Loving.

Jag har funderat och tror nog jag är rätt tidig av mig. Det kanske hänger ihop med att jag är en planerare. Jag älskar att planera in saker, vare sig det gäller skola, jobb eller privata saker. Skriver ofta listor på saker jag ska göra, sånt jag vill handla, mål jag vill uppnå, prioriteringar, rum jag vill inreda. Ja, allt möjligt faktiskt. Och en del av planerandet är ju de små delmålen, eller genomförandena som man gör.

Ett exempel: Jag älskar julen. Jag förknippar julen med kärlek och familj. I början av november skriver jag in i min kalender när jag ska pynta, när jag ska köpa gran, vilka julklappar jag ska inhandla. Längtandet till jul blir liksom en del av julkänslan, som då förlängs. Därför pyntade jag innan första advent och därför tog jag in granen igår.

Ett annat exempel, och själva poängen med detta inlägget faktiskt: Jag, vi, har längtat efter att få barn så länge. Vi bestämde oss för att jag i alla fall skulle plugga klart innan vi skaffade barn (blir färdig i januari). För ett par år sedan började jag skriva ner förslag på barnnamn. Då var mitt planerande och längtan liksom redan igång. I våras var önskan om att bli gravid det enda jag tänkte på. Nu längtar jag så mycket tills vi får träffa bebis och försöker njuta så mycket som det går av graviditeten. Jag vill fölänga barnkänslan och själva längtan som är en del av det. Det är därför vi redan har spjälsängen bäddad och klar. Det är därför vi köpt på oss ett lager kläder i olika storlekar. Det är därför jag inte kan bärga mig tills vi inrett barnrummet, trots att det är ett halvår kvar till BF.

Jag har sett att andra gravida fått kommentarer och frågor om varför de köper barnsaker så tidigt i graviditeten. Men risken för m***** minskar faktiskt inte för att man väntar in i det sista. Det är lika hemskt oavsett hur mycket du köpt. Jag har själv inte fått någon sån här kommentar men kan tänka mig att andra tänker som jag. Jag vet att jag inte borde men jag gör det ändå, längtar ju så mycket. Och det är helt okej.
Dessa visdomsord ser jag varje dag när jag slår upp min kalender.

2 kommentarer:

  1. Känner igen det där så väl! Har längtat efter barn så länge. Och ja, jag är en av dem som fått pikar och kommentarer från folk om att vi köper barnvagn tidigt, köper bodys tidigt.. osv osv. Men precis som du skrev - det minskar ju inte risken för MF.. och dessutom känner vi båda att det inte spelar någon roll om det tråkiga skulle hända. Sorgen är ju lika stor ändå. Och det är bara materiella saker.

    Nej, vi gör som ni! Vi köper, planerar, drömmer, fantiserar och njuter av HELA graviditeten. Vi väntar barn - inte MF :)

    SvaraRadera
  2. Det där var bra skrivit. Jag har fått kommentarer och funderingar om varför jag köper så mycket barnkläder redan. Men jag har kanske 3-4 outfits i vardera stl. 50, 56 och 62. Något mer plagg kanske... Jag tror att det kommer gå åt. Å andra sidan har vi inte köpt vagn och möbler än, men det är ingen som säger något om.

    Många lägger sig också i vårt val att ta reda på kön. De tycker vi var nyfikna och nu får vi ju i gen överraskning. För mig äg barnets kön ingen stor grej. Vi tog reda på det pga praktiska skäl (mest namn).

    /Linda lindatunstrom.blogg.se

    SvaraRadera