onsdag 19 februari 2014

Sista update

Nu var det ungefär en vecka sedan jag bloggade sist. Det har känts tomt men väldigt skönt. Vi har haft massa kul för oss, nu när det är sportlov och allt, och visst har det känts märkligt att inte berätta om det för er. Vi har lekt i lekpark, matat ankor, haft lekdejter med andra bebisar, jag har börjat renovera lite möbler, planerat inför kommande 1-årskalaset, tränat, shoppat och..ja ni vet, sprungit efter den krypande/stående lilla galenpannan:) Jag har verkligen tyckt om att blogga, men jag lägger så mycket tid om kvällarna på att fundera ut saker att skriva om, skriva, kolla om det kommit några kommentarer, läsa andra bloggar.. På sistone känns det inte som jag gjort det lika bra längre och det har inte känts lika roligt. Och det kanske är då det är dags att sluta...

En bra sak med bloggen är att jag tagit så mycket bilder på vår älskling och verkligen dokumenterat allt som hänt i hans lilla liv. Det är skönt och kul att skriva av sig och dela med sig! Visst hade jag kunnat skriva lite mer sällan när jag känner att lusten blir stor och har något vettigt att skriva om. Men jag tänker lite längre fram, när plutten börjar förskola t.ex. Då känns det inte som att jag kommer kunna skriva om allt som händer, som negativa saker, eftersom andra barns föräldrar och förskollärarna kanske läser bloggen. Och hur länge är det ok att skriva om sitt lilla barn innan det blir för "personligt" för dem? När jag skriver vill jag ju dela med mig av allt, inte bara små glimtar.  

Men nu ska jag leva lite mer och njuta lite mer.  Har så mycket kul att se fram emot och sådana härliga dagar med lilla familjen, önskar att jag kunde stanna tiden ibland. För tillfället säger jag hej då, men vi ses kanske igen:) Jag kanske får sådan bloggcraving och uppdaterar er om hur livet går någon gång längre fram. Tack för den här tiden!

Tusen kramar Sandra, Emilio och Patrick!!

fredag 14 februari 2014

Paus

Glad alla hjärtans dag på er, hoppas ni som jag får fira den med era kära! Jag tänkte att jag skulle ta en liten paus från bloggandet. Jag har inte riktigt lika mycket tid och lust att skriva längre. Innan hände det så mycket nytt hela tiden och jag hade massor av funderingar kring barn. Nu är det mer rutin på saker och ting, även om plutten förstås utvecklas för varje dag. Men det känns inte lika angeläget att skriva om längre. Jag skippar bloggen några dagar och ser hur det känns. Jag kanske kommer sakna det alldeles för mycket, vi får helt enkelt se:) Vi hörs!

torsdag 13 februari 2014

Humörsvängningar

När vår lille grabb varit vaken ett tag och börjar bli trött, då har han ordentliga humörsvängningar. Jag kan ta imorse som exempel. Klockan 5 vaknar jag av att lillen bankar mig på kinden med ett stort leende. Han och pappa stiger upp och när jag efter en timme byter av Patrick börjar han bli lite trött. Det är ju bättre att stiga upp riktigt tidigt och somna om efter en timme än att sova lite längre på morgonen och vakna utvilad... Så gör vi i vår familj, för vem vill ha sovmorgon? I alla fall så går vi in i badrummet och jag sätter mig för att kissa. Lillen ställer sig upp mot mina ben och blåser bubblor åt mig. Vi fnissar lite och jag sätter ner honom när jag ska torka mig och dra upp byxorna. Han blir sur och slänger sig baklänges. Vi går och ska äta frukost. Han byter mellan att skrika högt de korta stunderna mellan att han svalt maten och att jag hunnit ge honom en ny sked och att skratta när jag gör roliga miner. Riktigt trött alltså. Jag försöker få honom att somna med icke sa nicke, han försöker istället kasta sig ur min famn. Vi går upp och borstar tänderna och då gapflabbar han, som om det är det roligaste som någonsin hänt. Ja ni hör ju, ett litet hormonmonster det där och jag kan inte annat än att skratta åt honom. Han är så söt när han helt plötsligt blir arg mitt uppe i ett skratt. Men ibland ställer man sig själv frågan som pappsen ställde för ett tag sen: det är konstigt att man inte blir ett nervvrak i denna familjen, haha:)
Ni kan se det i den där goa blicken, man vet aldrig vad som väntar;)

Sånger om barn

Sedan jag blev mamma så har många sånger fått en ny betydelse för mig. Helt plötsligt så handlar ju alla kärlekssånger om BARN! T.ex Tommy Nilssons Öppna din dörr. "Den första gång jag såg på dig och kände hur du såg på mig"... Dah, hur har jag kunnat missa det? Förlossningen, första mötet med bebis...
Och förra veckan hörde jag Whitney Houstons gamla "My love is your love" och blev alldeles tårögd. Jag har aldrig gillat den låten innan men när jag tänkte på att den beskrev kärleken till ett barn (såklart den gör) så var den så fin "..and the lord ask me what I did with my life, I would say I spend it with you".  

Men visst, det finns ju de sånger som är ganska svåra att koppla till barn, även för en känslosam nybliven(nästan) mamma. Typ Lady Gagas Do what you want with my body. Inte för att plutt inte gör vad han vill med min kropp (som att kasta mat på den, spotta på den och sparka på den samtidigt som han skrattar) men låten ger inte riktigt den där kärleksskänslan. Inte heller Shakiras och Rihannas nya, speciellt om man sett musikvideon. Barnaskapandet-visst, men inte barn i sig.

Det finns några låtar som jag alltid kommer att förknippa med Emilio. När jag var gravid gjorde jag en Spotifylista med avslappnande låtar som jag lyssnade på när jag övade på att andas och sånt, och som jag skulle ha under förlossningen. Sen funkade ju inte internet när vi var på sjukan så de blev ändå gamla inlagda rock'n'roll låtar.. Men jag lyssnade sönder spellistan innan och lyssnar nästan på den varje dag nu när Emilio ska vila. Lugna mysiga låtar som jag sjunger för honom och som jag nog alltid kommer att gilla, t.ex Mando Diaos Strövtåg i hembygden, Lisa Nilssons Handens fem fingrar och Oh Lauras Release me. Fina bitar det där:)

tisdag 11 februari 2014

Klätterapa

Emilio blir mer och mer stabil upp när han står nu. Det var längesen han ramlade från ståendes, han har fått in det här med att sätta sig igen. Men vi är ändå beredda att rycka in när han står upp, ifall han skulle halka eller snava. Han går längs med bord och släpper ofta så att han bara håller i sig med en hand. En gång har han släppt båda händerna och han stod kanske och balanserade i 15 sekunder innan han satte sig igen.

Något annat han börjat med är att klättra på allt. Han vill upp på lådor och hyllor och klättra upp för trappen. När vi tömmer diskmaskinen klättrar han snabbt upp på luckan. Och när vi tar ner honom blir han givetvis- förbannad. Han vet vad han vill, även om det inte alltid stämmer överens med vad vi vill. Vissa saker vet han att han inte får göra och det testar han mer sällan, som att röra sladdar och uttag. Andra saker som vi inte varit så hårda med (och som han inte förstår) som att inte ta andras saker blir han arg av när man säger till. Det är en bestämd herre det där, han kommer nog aldrig bli trampad på eller körd med:) !

Ny utmaning

Man läser överallt att det är viktigt att ha mål med träningen. Kanske en viss vikt man vill nå, en klädstorlek man vill komma i, en viss styrka man vill orka, en tävling man vill vinna eller en hastighet man vill springa. Jag har aldrig haft några direkta mål utan tyckt det varit svårt att sätta fingret på vad jag vill. Mitt mål är bara att komma i bättre form och känna mig pigg och hälsosam. Efter graviditeten hade jag som mål att bli av med de 23 preggokilona och det gick ganska snabbt, sen förlorade jag ytterligare några. Kroppen känns ju ändå inte likadan som förr så man inser ganska snabbt att vikten inte säger allt. Jag förstår ju det här med mål, att det blir lättare att jämföra, mäta och motivera sig om man har ett mål. Men jag är själv inte så duktig på det:)

Men nu hörrni så har jag faktiskt ett mål jag tänkte kämpa för! Jag ska springa Blodomloppet i maj:) Vi är några på jobbet som ska anmäla ett par lag. Man kan välja mellan 5 och 10km. 5 km vet jag ju att jag orkar så det känns inte så utmanande så jag kör faktiskt på milen. Målet i huvudsak är att klara av det, sen hade det varit en bonus om jag hade orkat det på en timme.

Jag tänker fortsätta med Body attack, Body pump och Zumba och lägga till ett par löppass i veckan. Första gjorde jag i söndags. Min Runkeeper app fungerar inte men jag sprang knappt 5 km på 35 min. Får nog börja med de kortare sträckorna och sen öka distansen. Det känns faktiskt kul det här!
Resultatet av förra årets kämpande, med ca ett halvår mellan bilderna. Tyvärr stannade det liksom av sen, men det kaanske blir ändring på det snart:)

måndag 10 februari 2014

Vårkänsla

Häromdagen kom jag på mig själv med en sak. När vi varit runt och tittat på förskolor har jag frågat om de är ute mycket, eftersom jag tycker det är bra. Men vi själva nästan aldrig ute med plutten, om vi inte går med vagnen. Jag sa till Patrick att så fort det blir fint väder ska vi börja vara ute mer. Och idag med den skinande solen gjorde vi slag i saken. På med jacka, överdragsbyxor och lite för stora skor. Ut i trädgården och kände på gräset, tittade på träd och höll utsikt efter grannskapets katter. Emilio verkade tycka det var spännande med något nytt att göra. Han tyckte det var lite svårt att gå i skorna, men hade riktigt kul åt att sparka i en snöhög:) Man får sådan härlig energi av att vara ute i solen!
Här syns de söta små tännerna osså!

10 månaders kontroll

Imorse fick vi sovmorgon till 20 över 6. Vi var på Lidl när de öppnade. Vi har köpt  en säkerhetsgrind där men saknar en förlängning. Nu när vi såg att de hade barnveckor igen skulle jag köpa en men tyvärr har de inte fått in några nya denna gången. Efter det åkte vi hem till Camilla och Esther för en lekdejt med dem och Jannicke och Lilly. Emilio somnade på väg dit och sov vidare i vagnen. Den lilla tröttlusen sov vidare i 2 timmar och missade större delen av dagen, hihi! Han brukar aldrig sova så länge annars. Jag hade det väldigt lugnt och kunde fika och prata i lugn och ro, kändes konstigt:) Men när han vaknade han vi leka ett par timmar innan vi sa hej då. 

Idag var det nämligen dags för Emilios 10 månaderskontroll. Det är ju några veckor kvar med läkaren är där bara en gång i månaden så vi fick tid redan nu. Plutten är nu 71cm lång och väger 9200 gram. Följer sin kurva perfekt! Läkaren kollade pung, hjärta, lungor, rygg och höfter. Emilio fick visa att han kunde krypa och ställa sig upp. Läkaren frågade också om han kunde hålla med pincettgrepp (lite halvdant) och om han kunde slå två klossar mot varann. Jag testade faktiskt det för några dagar sedan för jag visste att de kollar det, och det kunde han. Annars brukar han inte leka med 2 klossar åt gången:) Allt var alltså godkänt med vår lilla prins! Nästa gång vi ses är det 1 års-sprutan.

Lite fler bilder från igår:

söndag 9 februari 2014

Kalasfin

Idag var Emilio uppklädd med skjorta och chinos eftersom vi var på kalas hos min kusin. På kalaset fick Emilio leka med sin kompis Lukas, klappa en snäll hund som varken skällde eller slickade (skönt att kunna ha honom lös på golvet utan att oroa sig för det) och krypa runt bland släkten. Han fick även egen fika-bröd och vatten haha, rena rama lyxen för honom. Men vet man inte bättre så! 
Skjorta från Kappahl och byxor från HM

Mumsfilibabba tyckte både Emilio och vovven som åt upp allt som hamnade på golvet

De vuxna fick en kanongod och fin tårta

Lek och mys



Härligt uppvaknande

Jag älskar morgnar som den imorse. Patrick och Emilio kommer upp och lägger sig i sängen efter att jag ha fått sova ett par timmar extra. Emilio är på sånt glatt underbart humör och kryper runt mellan oss och pratar. Så kittlig och fnittrig. Kryper fram och tar tag i mina kinder och pussar mig. Mamma, pappa och bebis leker. Bästa stunden på dagen:)

lördag 8 februari 2014

Mellomys

Igår kväll hade vi lite middagsbjudning här hemma och ikväll är ett par kompisar över på mellomys. Vi var egentligen bjudna till dom men kände att det bar lättare att vara här. Vi har faktiskt aldrig varit iväg en hel kväll med Emilio och lagt honom någon annanstans. Har nog varit för fega och lata och istället varit hemma hos oss, åkt tidigt eller haft barnvakt. Jag tror egentligen inte det varit några problem för honom att somna någon annanstans men vi har inte ens en resesäng så jag vet inte ens vart han skulle sovit. Han kryper gärna iväg tyst som en mus om han skulle råka somna. 

Men jag gillar att ha folk över hos oss. Fixa god mat och göra fint. Bara tråkigt att behöva städa efteråt :)

När ska det sluta?

När Emilio var 2 månader så började han dregla. Jag trodde det var tänder på gång redan då men icke. Ett halvår senare kom tänderna men dreglandet har inte slutat än. Undrar om det kommer fortsätta tills alla tannabissar är uppe, det lär ju ta tid! Vi har ungefär 25 dregglisar till honom och behöver byta flera gånger om dagen. Och även fast vi försöker byta ofta känns det som att han alltid är lite halvfuktig på bröstet. Dessutom tycker jag det är finare utan dregglis, hihi! De ska ju helst matcha kläderna såklart ;) Det får alltså gärna sluta rinna, inom kort!

God lördag på er förresten. Idag ska jag och plutten åka till café mandeltårtan för en lite klassträff med mina högskolekompisar. Vi läste ju på distans så vi var inte den största klassen, så vi blir 3 idag haha! Men en är faktiskt sjuk..:)  Det ska bli jättekul att ses i alla fall, jag är glad att vi fortfarande håller kontakten. Sen ikväll blir det såklart mello. 
Hoppas ni har en fin dag!

onsdag 5 februari 2014

Öppet hus

Vi hade en tuff förmiddag här hemma med en otroligt trött kille som vara vägrade att somna. Det var mycket gnäll och gjorde mig ledsen eftersom jag ville passa på att leka och busa innan jobbet. Vi har haft öppet hus på jobbet ikväll och jobbade ändå till kl åtta så det blev inte så mycket Emilio-mamma tid idag. Som tur var kom Patrick och lillen och hälsade på mig en sväng på jobbet:) Han hade i alla fall varit på bra humör resten av dagen efter vilan.

Skolan jag jobbar på ligger inne i Ronneby och har även förskola. De hade också öppet hus ikväll så jag var där och kikade. Det var verkligen fina lokaler, verkade vara jättebra personal och bra arbetssätt. Vi vill ju helst att Emilio ska gå här i kallinge men man kan ju ändå ha detta som ett alternativ. Det är en friskola så man kan söka till dem samtidigt som kommunen och välja att tacka ja eller nej när det börjar närma sig. Det vore ju skönt för mig att ha lillen i huset bredvid hela dagarna, och vara en sån där jobbig mamma som kommer och tittar till honom hela tiden;) Och sen ha honom i min egen klass och favorisera honom... Det vore något det va haha?!
Dresscode idag: jeans och svart överdel. Passade på att använda min nya svarta skjorta från ullis.

Mat 9 månader

Jag tänkte berätta om vad och när Emilio äter nu när han är 9 månader. Jag tycker att det känns som att han äter mycket, jämfört med hur det var innan. Dessvärre är ju många mål välling! Nästa vecka ska vi till bvc och det ska bli spännande att se kurvan, tänk om den pekar rakt upp och vi övergöder honom haha!

Klockan 7 får han 1 portion gröt (på 1 dl vatten). Gröten är köpegröt från 8 månader, oftast Nestles smaksatta.

Klockan 10 är det mellis. Då blir det en banan, en leverpastejmacka eller pannkaka med efterrätt. Han brukar äta efterrätt 2 gånger om dagen. Antingen en halv glasburk åt gången eller en hel klämpåse per gång. Det var längesen jag gjorde egen efterrätt nu, så det blir i stort sätt alltid köpt.

Klockan 13 är det dags för lunch. Då brukar han få min hemmagjorda mat och äter ca 1.5 dl. Jag brukar göra spaghetti och köttfärssås, fisk och potatis eller kyckling och ris med grönsaker. Nu mixar jag inte allt med stavmixern utan låter det vara bitar av t.ex grönsaker och ris i, han tuggar ju maten nu. Oftast gör jag mat som räcker i en vecka, men har den tagit slut får han av det jag äter, som jag bara hackar lite. Igår fick han lax och ris som jag hade till lunch. Laxen var redan saltad men jag brydde mig faktiskt inte om det. Det är inte så länge tills han blir ett år och plötsligt ska klara av att äta salt. Händer det så pass sällan att maten är lite saltad (kanske trejde gången i hans liv) så är jag inte orolig alls över att det är någon fara för honom. Rekommendationerna att inte äta salt första året är för att det ej ska överkonsumeras.

Klockan 16-16.30 äter vi middag. Jag äter alltid samtidigt som Emilio annars också, då får jag också i mig mat var tredje timme. Till middag brukar han nästan alltid få köpt barnmat, och äter lite mer än en halv burk. Vi brukar köpa något som innehåller annat än det jag själv lagat den veckan, t.ex thai wok, mexikans gryta, skärgårdsgryta, lasagne och flygande Kalle. Efteråt blir det efterrätt för lillens del.

Vid nattningen 18.00-18.30 dricker han 200 ml välling. Det är fullkornsvälling från 8 månader. Om mattiderna på dagen skjuts upp så kan han få en sen middag vid denna tiden och bara 150 ml välling vid nattningen.

Runt klockan 23 brukar han vakna till och slurpa i sig ytterligare 200 ml välling.

Och det målet vi helst vill bli av med, vid 2 tiden. Välling även då. Ibland har vi energi till att försöka vänja av honom det, och ge mer mat på kvällen och vatten på natten. Nu var det ett par veckor sedan vi gjorde det sist. Just nu somnar han lätt om när han får mat så vi är helt enkelt lata och ger honom det.
Mat äter med ögonen också. Denna frestande (I know!) måltid består av kyckling, ris,
wokgrönsaker och en klick smör. 




tisdag 4 februari 2014

Emilio och Margit

Vi har en katt, hon heter Margit. Margit är en väldigt osocial katt. Patrick skaffade henne innan vi träffades och det tog mer än ett år innan jag fick klappa henne för första gången. Efter ungefär tre år började jag märka att hon gillade mig. Jag har aldrig varit orolig över om Margit skulle kunna skada Emilio, eftersom hon är så rädd av sig. Hon har aldrig varit ute så mycket som hon är nu sen plutten föddes. Minsta pip från honom och hon flyr.

Men nu på sistonde har hon äntligen börjat vänja sig lite. Hon springer oftast mot dörren så fort hon ser lillen, men när vi går dit för att öppna åt henne kan Emilio få klappa henne ibland. Men då håller jag alltid hans hand så att han inte drar henne i pälsen:)Han blir så glad och exalterad då och gör glada tjut så att Margit blir livrädd.

Emilio älskar Margit. När han ser henne börjar han vifta med armarna och säger "hä, hä" (vilket jag tror betyder hej. En gång sa han "hä ka" vilket jag såklart tolkade som Hej katt, hihi). När jag säger kss, kss åt henne säger Emilio thh, thh och pruttar med tungan. Det är ju det närmsta han kan komma:) Han kryper efter henne, hon springer till lagom avstånd och kikar på honom. Gömmer sig typ under bordet där han inte kan komma åt henne. För lite nyfiken är hon allt. Vilket par va? Jag räknar med att de kommer att ha en normal katt-husse relation om si sådär 7-8 år.
Öh-oh. Katt i sikte!

Kuta, kuta!

-Come out come out wherever you are!
Jag hittar dig tids nog Maggan, roar mig med annat så länge.
 

Sol i sinne, brun inne

Så fort solen kikar fram och termometern överstiger nollan stiger humöret och kläderna åker av. Idag blev det poncho för mamma och träningskläder ovanpå vanliga kläderna för plutten. Det blev inget shoppat på stan, men var kul ändå :)

Ikväll blev det träning för min del. Jag har aldrig tagit så mycket magbilder som när jag var gravid, vore ju konstigt annars. Men efter förlossningen tog jag ibland för att kolla om det blev någon skillnad. Nu var det flera månader sedan jag tog sist. Jag passade på att ta en idag, som jag får jämföra med om ett par månader igen. Förhoppningsvis syns det lite skillnad då:)

Rytmik

När Emilio skulle vila första stunden idag vid 8 så råkade jag somna bredvid honom. Så mysigt! När vi vaknade efter en timme var det dock brådis. På med ny blöja, klä på oss båda, borsta tänderna, kamma håret sen var det dags att åka till rytmiken. Vi kom precis inrusandes i tid:) Jag kände mig väldigt utvilad och trodde plutt med var det, men han var en liten gnällis idag. Det började som vanligt när han var tvungen att lämna tillbaka den goa skallran som alla får låna i en låt, haha han blir lika sur varje gång! Så det är rätt bra träning ;)

Nu är vi hemma och lillen vilar igen. Vi ska snart träffa åka till stan med en vän, det var jättelängesen jag kollade affärerna där. Inte varit där sen innan jul tror jag!

måndag 3 februari 2014

Måndag

Vi startade dagen med ett besök på öppna förskolan. Där blev det fika, lek och bus som vanligt. Planen var att vi skulle träffa 2 av Emilios kompisar och deras mammor (eller 2 av mina kompisar och deras barn snarare hihi) men pga av läbbiga svinkoppor fick vi skjuta upp det! Så istället gick vi en lång runda med vagnen. Jag invigde mina nya skor vilket kanske inte var den bästa idén, efter halva rundan fick jag blödande blåsor på hälarna. Jag får verkligen alltid skoskav i nya skor, vad det än är för några. 

Nu på eftermiddagen blev vi bjudna på tacos och glass hos ett par vänner. Deras son hade sånt fint lekrum som jag såklart inspirerades av, hihi:) Pojkarna lekte och vi vuxna babblade. Emilio var väldigt trött nu när vi kom hem. Han är så van att läggas 18.15 så varje minut efter det går han på övertid. Nu nattar pappsen honom så mamma får sitta lite framför datorn...:)

Kul just nu

Bebisars intressen ändras ju ständigt, de kommer alltid på nya lekar och upptäcker nya förmågor. Detta tycker Emilio är kul just nu:

  • Plocka upp kläder ur byrån. Farligt om understa lådan med hans pyjamasar är minsta öppen. Då ligger de snart utspridda över hela golvet. Så fort mamma viker ihop och lägger in en så plockar Emilio upp den.
  • Ta ner sina klossar. Hans fina träklossar som står uppställda så fint i hyllan (ja, de är mer inredning är leksaker haha) är väldigt roliga att ta ner. Han ställer sig upp, tar en kloss, sätter sig ner, lägger den på golvet, ställer sig upp....En och en tills de är slut. 
  • Gå efter gåvagnen. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Han kan inte styra den så det får vi göra åt honom. 
  • Klättra. Det senaste är att börja försöka klättra upp för grejer. Typ trappan. Såklart håller vi alltid i honom. Måste fixa en till grind snarast!
Sen så håller ju såklart de gamla klassikerna banka, bita och sutta i sig. Det kommer nog alltid att vara kul:)

Trygga barn

Jag har tidigare skrivit lite om trygga och "otrygga" barn, och igår läste jag Idas blogg där hon länkade till ett jättebra inlägg om detta. Vi har från första stund tagit upp Emilio i våra famnar för att trösta honom när han varit ledsen. Det har varit mycket bärande, och än idag bär vi honom mycket om han är trött eller ledsen, eller om vi bara vill mysa. Jag har fått kommentarer och antydningar om att det är bättre att vänja barnen vid att skrika en stund och inte trösta dem med detsamma. Att inte bära, att låta andra trösta.

Om Emilio blir ledsen när han är hos någon annan får såklart alltid den personen försöka trösta honom, men när han ser på mig eller Patrick och sträcker ut armarna mot oss så tar vi honom. Det är ju hans sätt att säga att han vill till sin mamma eller pappa, att han vill ha närhet från oss just då. När det kommer till bärandet har jag många gånger känt att vi skulle vant honom vid att somna liggandes på dagarna redan när han var liten. För det är tungt att vagga honom till sömns nu, som tur är behöver vi inte göra det vid kvällsnattningen. Men att bära honom annars, istället för att låta honom sitta i babysittern och titta på oss när han var mini, har bara känts helt naturligt. Både jag och Patrick försöker gosa med honom så mycket som möjligt och vill ha honom nära, så det blir mycket bärande eller sitta i knät.

För ett par månader kände jag att vårt sätt kanske skulle göra honom otrygg, att han skulle bli blyg och inte våga vara ifrån oss eller leka med andra barn. Men där hade jag verkligen fel! Vid nya situationer är han blyg i början, så då är han alltid första stunden hos mig eller Patrick. Men sen kryper han ifrån oss och börjar undersöka, han tycker det är så kul att leka med andra barn och det har aldrig varit några problem att lämna bort honom själv till familjen. Det vi gjort är snarare att fått honom att känna sig trygg. Han vet att mamma och pappa finns där för honom om han skulle bli rädd eller osäker.

Alla som är intresserade av anknytning, trygghet och självständighet när det kommer till barn borde läsa detta lilla bra inlägget!!! :)
Titta denna söta lilla farbrorn;)

söndag 2 februari 2014

Inköpen

Idag är den dag jag träffat Emilio minst i hela hans liv. 2 ynka timmar på kvällen! Han hade i alla fall varit så go hela dagen, och vi pratade lite i telefon..:) Jag blev förresten så rörd innan. När jag kom hem skulle Patrick sticka till gymmet och pussade Emilio hej då. Då pussade lillen pappa tillbaka så fint, gapade och lutade sig fram. Det värmde i hela hjärtat!

Nåväl, nu sover pöjken och jag har packat upp mina fynd. Jag handlade  inte alls mycket idag, eftersom Patrick nyligen var där och vi inte direkt behövde något. Till mig blev det en svart transparent skjorta, en sportbehå, ett träningslinne och lite smink. De har Wet and wild där och jag gillar deras ögonbrynset och solpuder. I en skoaffär utanför köpte jag även ett par riktiga vinterskor som ska tåla snö och inte läcka in, jag behöver verkligen det till jobbet och barnvagnspromenaderna..

Emilio fick två par tröjor, ett par vantar, strumpor, pyjamas och överdragsbyxor. Jag stod länge på ytterkläderavdelningen och kikade. Var ute efter underställ eller fleeceställ att ha nu när det är så kallt, men allt började på stl 86 som är alldeles för stort. De hade verkligen mycket jackor och liknande så det blir en tur dit innan hösten i alla fall:) Leksakerna ögnade jag igenom väldigt snabbt eftersom han har så otroligt mycket, vi har till och med lite som vi inte packat upp. Egentligen samma sak med kläder, men jag tyckte tröjorna var så söta! Mormor köpte en födelsedagspresent till lillen som mamma valde ut, en blå Bobby Car. Kan tänka mig att det blir kul att köra runt på den om några månader!

Det var lite folk och inga köer, perfekt shoppingdag alltså!
Bra med överdragsbyxor när man ska krypa runt och leka utomhus!
Farfarströja, randig tröja och halkisar!
Lunchpaus med så god kinamat där jag såklart åt alldeles för mycket,
är det buffé så är det:)
Det blir ju alltid lite smått och gott också. Bl.a dessa fina glasunderlägg. 

Denna söta ramen ska jag ge bort i present men är väldigt sugen på att behålla den själv..!


Träningen

Sedan jag började jobba har jag tränat 3 gånger i veckan. Det känns ganska lagom så jag är nöjd med det. Men längre fram kanske det blir ett pass till:) Jag har nästan bara gått på gruppass nu: body attack, pump och zumba. På några veckor har jag märkt att kondisen har blivit lite bättre och att kroppen känns mindre svullen. Då blir det genast lite roligare att träna! 

Igår var det ingen pass som passade så då stack jag till gymmet i stan och tränade benen. Det var kul och gick bra, ja bortsett från att jag typ sträckte låret lite. Men fy vilken träningsvärk jag har idag! Men kul med lite styrketräning med emellanåt. 

På väg!

Ändrade planer igen, mycket snö har smält undan så idag är vi på väg till Gekås, tjoho! Jag steg upp kl 5 och ville inte att Emilio skulle vakna samtidigt, för allas skull, och tack vare det (tror jag) sov jag inte så gott. Emilio brukar alltid sova med Patrick. Han är ju emellan oss men kryper alltid nära Patrick och myser. Utfrysning, jag vet! Om jag väl får komma nära lillen så är det för att han trycker upp rumpan mot mig. Så Patrick får pussa pannan och jag känna gaser hela nätterna !:) Men inatt för en gångs skull låg lillen hos mig, med typ huvudet i min armhåla. Och jag försökte ligga bekvämt och njuta men det gick liksom inte, hihi! Så hav låg lite obekvämt plus att jag inte ville försova mig eller väcka någon av väckarklockan. Så jag har sovit lite i bilen nu.

Jag har en inköpslista med mig, såklart, jag älskar att skriva listor. Men det är mest förslag på vad jag kan köpa, inga direkta måsten. Sockor med halkskydd vill jag verkligen hitta och det tror jag de har, annars får vi väl se vad det blir!:)

Trött mamma:

lördag 1 februari 2014

Första tandborsten

Inatt hände något som inte hänt på länge. Emilio åt bara en gång mellan 18.30-6.00. Han brukar oftast vakna vid 22 och 2 men inatt hoppade han över det första målet. Jag har förresten gett upp hoppet om att få sova hela nätter. Innan trodde jag det var något som så småningom skedde för alla bebisar och sen höll sig så . Nu tror jag snarare att om han väl börjar sluta äta på natten vaknar han väl ändå till ett par gånger, sen börjar de väl drömma mardrömmar, bli törstiga och jag vet inte allt:) Och om Emilio börjar sova hela nätter om ett par år är det väl dags att börja om på nytt med nästa barn! Barn och sömn hör nog helt enkelt inte ihop hihi!

För några dagar sedan köpte jag Emilios första tandborste. Jag vet att det är mycket tandsnack nu men det är ju det senaste här hemma :) Han tycker den är god att sutta på så det är inga problem att komma åt de små gaddarna. 

fredag 31 januari 2014

Bitas och barnvakt

Det har ungefär kommit upp 3 mm av lillens tänder, de är så söta och så vassa. Nu vill han gärna inviga och testa dem ordentligt, se vad de går för. Det bits på det mesta, böcker smulas sönder och frukter vandaliserad. Igår bet han mig i handen så att det blev ett riktigt avtryck haha! Och idag pussade han Patrick i ansiktet och bet rätt var det vad honom i kinden! En riktig liten rackare det där...

Den inplanerade Ullaredresan imorn har blivit uppskjuten tills nästa helg. Det är så otroligt dåliga vägar nu och skulle ta många många timmar att komma upp där, vi har ju redan långt som det är. Men då har jag något att se fram emot om en vecka i alla fall:) 

I eftermiddags var Emilios mormor och morfar barnvakt åt honom, ett par timmar. Hans farmor är barnvakt en timme i veckan ungefär då mina och Patricks arbetstider korsas. Men både mormor, morfar och farmor blir så glada när de får spendera lite tid själva med sittt barnbarn. Och det går alltid så bra, Emilio är lugnare och nöjdare då än när han är med oss, haha! Dessutom tror jag det är bra att vänja barn vid att även kunna vara hos andra, korta stunder i alla fall. Det blir ju inte samma sak när vi är där. Idag när jag kom för och hämtade honom började han dock stortjuta, det var väl först då han märkte att jag varit borta;)

torsdag 30 januari 2014

9 månader

9 månader i magen. Ett litet frö som växte större och större. Från små kittlingarna till hårda sparkar. Alltid nära, aldrig ensam. Kärlek redan då.

9 månader hos oss. Vårt egna barn, bara skapat av oss. Så du har vuxit och utvecklats, älskade barn. Så vacker och ärlig, så oskyldig och ren. Du gör oss lyckliga varje dag. Vad vore livet utan dig? Det blir aldrig som förr, det blir bara bättre. Mamma och pappa älskar dig Emilio. 

Ja det har helt klart varit de bästa och mest omtumlande månaderna i våra liv. Tänk vad fort det går! Samtidigt känns det som att vi alltid haft vår lille pojk. Det är så häftigt att få följa en människa från start, att få vara med om alla milstolpar. Jag ser fram emot sommaren, då får vi börja göra de typiska familjeaktiviteterna. Åka och bada, ha picknick, gå i skogen, djurparker och sånt.. Jag ser fram emot alla år med min fina familj, det är ju underbart!