Jo, för några veckor sedan när jag var ute och gick 55 minuters rundan så vaknade Emilio och såg sådär lurig ut så att jag inte visste om han skulle tröttna eller inte. Jag hade bara kommit halvvägs och ville hem lite fortare än planerat. Så jag började jogga. Och det gick jättebra! Kändes så skönt att få svettas, inte ha några krav om att springa på tid, kunna njuta lite av naturen samtidigt. Och det bästa av allt var att jag orkade springa klart hela rundan! Det kändes så bra eftersom jag inte sprungit sedan början av graviditeten ( fick så ont i brösten senare).
Jag har sprungit (läs småjoggat) några gånger sedan dess och är fortfarande lite förvånad att benen och lungorna orkar. Det blir bara korta korta rundor men sakta men säkert ska de bli längre och gå snabbare. Man måste ju börja någonstans:)
Okej, nu ska jag inte bara skryta, jag ska vara ärlig mot er. Innan idag skulle vi bjuda släkten på mackdånalds. Jag satt kvar i bilen och ammade och Patrick fick i uppdrag att beställa mat. En el macko chicken med något annat än pommes ville jag ha. Men mitt bland alla släktingars beställningar uppfattade han att jag skulle ha en kycklingwrap med pommes och cola. Jaja, inte nyttigt men gott!;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar