Sömn

När jag var gravid så trodde jag att man inte skulle få någon sömn med en liten bebis. Jag trodde typ de skriker hela nätterna haha! Som tur är blev det inte så!

Första veckorna sov plutten bara om han fick ligga på någon av oss. Vi kunde ärligt talat inte lägga ner honom i en minut. Men efter kanske 2 veckor så började han kunna sova mellan oss i sängen. Och Gud så mysigt det är! Oron över att rulla på honom försvann snabbt. Men hur mysigt det än är med sötisen mellan sig så är själva slutmålet att han ska ligga i egen säng, i vårt rum. ( Eget rum när han blir stor såklart) Så för en och en halv vecka sedan, när Emilio var 5 veckor, började vi med lite nattrutiner. Sista kvällsmålet vid 7-8 någon gång, upp och byta och massera magen, ta på pyjamas, sjunga vaggvisa i sovrummet och lägga ned honom i babynestet. Det ligger i vår säng och planen är att han får sova där nu några veckor sen testar vi att ha babynestet i spjälsängen. Det kanske kommer vara jättetomt utan honom, vi får se! Men han är så duktig hörrni. När vi lagt honom lite halvtrött så somnar han själv. Det fungerade från första försöket och det är bara 2 kvällar han inte somnat så vi har fått hämta ner honom. Vi har en babyvakt igång så vi hör om han vaknar. 

Första perioden sover han ungefär 5 timmar, sen vaknar han var 2.5 timme och äter. Han somnar oftast om lätt men ibland blir han pigg, då är det bara att gilla läget! Vi brukar stiga upp vid 8 tiden. För min del blir det runt 6.5 timmers sömn per natt, fast inte sammanhängande då. Och jag klarar mig faktiskt väldigt bra på det!  Och på torsdag börjar papi sin semester så då kan han börja ta lillen på nätterna, de gånger det behövs bytas, tröstas eller bara tröttas:)

Min lilla ängel. Bäst av allt är så klart att sova i mammas eller pappas knä:)