Jag förstår Patrick mer och mer nu när jobbet kommit igång. Förra terminen kunde han komma hem vid 4 tiden, precis när Emilio skulle vila. Sen hände det att lillen var gnällig fram till läggdags. Patrick var så ledsen att de få timmar han fick träffa lillen så sov han eller var på dåligt humör. Jag tyckte väl inte det var nåt med det...fram tills nu! Förstår precis hur det måste kännas, man längtar ju så efter goungen och vill ju bara leka och mysa när man är hemma!
Emilio var ganska trött och gnällig idag när jag kom hem, men ville absolut inte vila. Fick till sist gå en sväng med vagnen så han fick sova lite men även efter det var det svårt att hålla honom nöjd. Jag började bygga med klossar och han välte ner mitt torn och jag utbrast: nej nej nej! Han gapskrattade! Gjorde om samma sak igen och fick samma reaktion. Så vi höll på precis likadant i säkert 20 min:) Jag älskar det där bubblande skrattet som gör att han knappt kan hålla balansen där han sitter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar