Trygghet

Idag har vi haft en heldag i Hässleholm hos ett par kompisar och deras barn, en 9-månaders och två 5-åringar. Ätit god kalkonmiddag, gått till lekparken och bara pratat strunt när barnen lekt. Sist vi var där var Emilio 6 månader och jag märker stor skillnad på honom då och nu. Då var han ganska orolig när de äldre barnen stojade och lekte, och han ville vara i vår famn hela tiden. Nu var han så lugn och på så bra humör hela tiden. Ålade efter kompisen, pruttade med tungan, vinkade och pratade åt de andra. Han är verkligen "sig själv" nu när vi träffar andra och det gör mig så glad. Att han känner sig trygg. Jag tror att öppna förskolan har spelat en stor roll, där har han vant sig vid många andra barn och högre ljudnivåer. Sen vet han ju att vi är där och att han kan lita på oss, att vi älskar honom och gör allt för att han ska må bra. 

Det är svårt att prata om "trygga" barn, för barn är inte otrygga bara för att de vill vara i förälderns famn, inte vågar krypa ut ur rummet själv eller inte sover gott om nätterna. Det har att göra med personligheter och faser de går igenom. Jag tror barn är trygga när de känner kärlek från sina närmsta, svårare än så är det inte:)