Jag börjar nog märka av de där gravidhormonerna nu. Jag har faktskt inte gjort det innan. Igår började jag ana men ville inte erkänna. Idag vet jag.
Så här var det. Till kalaset igår hade jag fram en fin tunika. När jag skulle ta på mig den 20 min innan kalaset såg jag att det blivit stora fläckar på den, fastän den var nytvättad, missfärgad eller nåt. Jag blev så besviken! Jag fick idiotleta efter något annat och kände mig nedstämd. Bad att Patrick skulle ta några bilder, vill ha fina gravidbilder på magen. Men han tog bara fula konstiga bilder tyckte jag, blev skitsur. Men men, de här grejerna var ju bara normala reaktioner eller hur, alla hade väl blibit sura för det?;)
Men så nu för en stund sedan gick jag här hemma och började täka på bebis. Längtar så mycket efter bebis och tänker att hur kan man sakna någon så mycket när de finns inom en? Börjar störtlipa. Då slår det mig. Det här är nog de där hormonerna alla talar om.
Har ni märkt av några humörsvängningar?
Jag är en riktig hormonkossa åt alla håll och kanter! Gråter för allt och blir rasande arg för typ ingenting.. Lite läskigt ibland!
SvaraRaderaJodå, de har jag märkt av många gånger. Kan få hysteriska gråtattacker för väääldigt lite. Till exempel av djurprogram där en liten bebis-apa trillade ner från ett träd, eller när jag inte kunde äta min favoriträtt för att jag inte hade någon aptit, eller när min sambo höll upp den lilla babybodyn vi fått från hans mamma och jag kunde se framför mig hur han höll vår lilla bebis, eller när man får se en ultraljudsbild på min kompis bebis... ja du förstår nog... kan bli känslig för det mesta :)
SvaraRaderaHaha vad skönt att höra att det inte bara är jag! Och med tanke på era historier kanske mina humörsvängningar bara bli värre:)
SvaraRadera