Idag är det precis en vecka kvar till vårt första ultraljud. Min lilla oro har nu gått över till ren nyfikenhet! Tänk att det ju som den första kontakten med bebis. Trots att han/hon bor inne i min mage så känner vi inte varann alls än. Jag har knackat på ett par gånger men ingen har svarat:) Det ska bli så skönt att få bevis på att det faktiskt är någon där inne, för det måste det väl vara. Jag kan väl inte gått och varit skengravid så här länge? Nä, ni märker att jag fortfarande har svårt för att förstå att vår lilla dröm kommer bli verklighet!
 |
| Inte så stor kula i liggande läge. |
 |
| Men när mamma står upp blir det lite bättre! |
Jag var på ultraljud i vecka 13 men har ändå svårt att förstå, och undrar om det inte bara är så att jag gått och blivit tjock och illamående av andra skäl. ;) Tur vi har ultraljud igen om två veckor.
SvaraRaderaDå är det inte bara jag som känner så i alla fall. Men vad skönt att veta att det iallafall HAR funnits någon där inne hos dig, hihi! Och det gör det ju fortfarande förstås:)
Radera