Men först, bara för att visa huuur mycket vi älskar dom, så kommer en liten lista på saker we would do for love:
- "Visa pattarna" när de förbigående tonåringarna sjunger på den gamla ramsan. Hör ungarna ordet "patte", "tutte" eller "melon" ska de fram, varsomhelst, närsomhelst.
- Bli flintskalliga pga SLITningsskador- med ett leende på läpparna.
- Gå klädd, bland folk, i diverse sörjor som egentligen hör hemma inuti bebisarna, men råkat läcka ut.
- Bära OCH gunga degklumparna trots ryggskott, nackspärr och kramp.
- Låta barnmorskorna sticka oss med långa nålar för att visa att det inte alls gör ont.
- Inte panikskrika när en stor spindel kryper på vår älskling. Inte slå bort den eller kasta ut ungen med äcklet på. Nej, lugnt och sansat RÖRA den och låta den leva- som den djurälskande förebild vi är.
Efter att ha nattat från klockan åtta till tolv med alla möjliga metoder, stiga upp klockan 4.00 för att glatt leka, busa och sjunga för att det lilla monstret är piggt. Nej, glöm det. På natten sover man. Och där med basta. Punkt.
Som tur väl är har jag ännu inte ställts inför detta dilemma. Men med föräldrarskapet kommer stor fantasi och inlevelseförmåga. Speciellt när det kommer till sömn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar