Ego mama

Den 9 november fyller jag 24 år. Innan vi åkte från mormor-to-be ikväll frågade hon vad jag önskade mig.

När familjen frågar vad jag önskar mig så svarar jag alltid efter noga övervägande. När jag var liten gjorde jag alltid fina listor och delade ut till släkten haha!

När vänner frågar mig brukar jag bara säga ett område som: nåt till hemmet, smink, kläder eller vad det nu må vara.

Dessvärre är jag inte sådär blygsam bi vet och säger att jag vill inte ha någonting. Gladast blir jag så klart om folk bara bemödar sig att komma på kalas, och en fin liten gåva plussar upp det;) detta gäller ju alltså bara om man firar sin födelsedag på något vis, och bjussar på godsaker eller så!

Oftast är de gåvor man blir gladast för små enkla saker med en tanke bakom, något personligt, som man inte riktigt kan önska sig... De brukar min omgivning vara utmärkta på och jag blir alltid så rörd!

Jag vill helt enkelt gärna ha något litet när jag fyller år. Jag vill också att folk ska gråta på min begravning. Är jag en ego-mami?

Psst! Imorgon skriver jag ut min önskelista;)