onsdag 26 juni 2013

Skrik och panik

Imorse kl 5 var Emilio hungrig, och efter det var han pigg och glad. Eller nej, han var inte glad, han var mer på sånghumör. Om ni tänker er opera framfört av en hes rappare. Så lät det ungefär. Pappa vaggade runt med honom i sovrummet en stund men eftersom jag tyckte synd om våra gäster, som kanske har en annan musiksmak än vi, gick jag ner med honom till nedervåningen. Då tystnade han direkt och jag tänkte att vi kunde passa på att vila på soffan. Men bebis ville inte att mamma skulle stå still och absolut inte sitta ner! Jaja, jag piggnade till efter en stund. 

Jag vet inte om vi ska börja lägga honom senare på kvällen och se om han sover längre på morgonen då.. Nu lägger vi honom halv 8-8, när somnar era bebisar?

På tal om skrik. Första gångerna Emilio skrek, när han var ett par veckor, fick jag panik. Svettades, fick hög puls, brösten började spänna. Jag kände mig som en så dålig mamma som inte kunde trösta mitt eget barn. Hade hört att man lär sig skillnad på skriken men i mina öron bara dånande det! Lyckligtvis gick det över snabbt. Nu vet jag ju hur ofta han vill äta, och att han alltid är lite småskrikig när han är trött. Nu gör det mig inget när han skriker, jag tröstar honom så gärna och vet att det snart går över. Men jag tycker fortfarande att det är jobbigt när han skriker ute bland folk, t.ex när man går med vagnen. Innan jag fick barn och hörde en bebis skrika undrade jag varför föräldrarna inte tröstade det. Som om jag hade en aning om varför bebisen skrek! Men så tänker väl folk om mig nu.. Egentligen ska man ju inte bry sig alls men man vill ju inte störa andra. 

Fast de jobbigaste skriken är när man själv är dödstrött och inte orkar gunga och trösta, när han inte kommer till ro. Som tur är händer det väldigt sällan. Jag beundrar verkligen de föräldrar som får barn med kolik och överlever utan ett psykiskt sammanbrott, vilken styrka!! 

1 kommentar:

  1. Första delen på detta inlägget gjorde nog min förmiddag.. En annan musiksmak än vi.. haha.. Tack för ett gott skratt :-)

    Vår kille är 5 veckor idag och han äter vid 20, somnar ibland då och vaknar vid 22, ibland är han vaken ett tag till och myser. Vid 22 äter han sista gången för natten, vi lägger honom i sängen mellan 22 och 23 och sen sover han till 03-04, äter igen och sover till 07-08 typ.

    Min kropp reagerar fortfarande med spända tuttar, hög puls och svettningar när han skriker ordentligt. När försvinner det egentligen?! :-)

    Tack för en bra blogg. // Madeleine

    SvaraRadera