söndag 15 september 2013

Mamma på fest

Igårkväll var ju den här mamsen och slog klackarna i taket (eller i alla fall ballerinas i golvet) och lämnade killarna hemma hela kvällen för första gången. Så hur gick det då? Jättebra förstås! Jag hade bett Patrick skicka till mig när Emilio somnat och innan dess kollade jag mobilen...rätt ofta:) Var lite sugen på att skicka små påminnelser, typ : glöm nu inte att sätta flaskan i flaskvärmaren i tid. Men jag höll mig. Och klockan 7 fick jag ett sms att plutten sov! Matningen hade gått bra och sen hade Patrick lagt honom i spjälsängen och gått ut. Och sen var det knäpptyst efter det, inget gnäll eller någonting. Efter det sms:et kunde jag slappna av på riktigt och hade jätteroligt:) 

Lite i 10 vaknade Emilio och fick snutta lite till på en flaska och somnade om jättesnabbt. Jag hade fyllt på flaskorna med lite extra mjölk och det var tur för han åt mer än vad han brukar. Jag kom hem kl 12 med sprängfyllda knöliga bröst, kändes lite som sillisar hihi;) Gosade ner mig hos de andra i sängen och tittade på min vackra lilla son och ville bara att han skulle vakna så jag fick mysa lite! Jag klappade honom lite på armen och efter en stund vaknade han för mat och gos (inte mitt fel att han vaknade alls!). 

Idag har han varit extra mysig mot mig. Eller om det kanske är tvärtom haha, men han låter mig i alla fall mysa hur mycket jag vill:)

Jag är glad att jag åkte iväg igår, det var rätt skönt att släppa allt i några timmar. Och jag är så stolt över både mig, Patrick och Emilio. För den som inte har barn så låter det kanske jättefjantigt, det var ju bara en pappa som var hemma med sitt barn. Men för oss var det ju att lämna sitt barn för första gången och bryta rutinerna. Men vi var så duktiga allihop, så jag är så stolt som bara en mamma kan vara:)

4 kommentarer:

  1. Vad skönt att allt gick bra. :) För oss mammor är det ju en jättestor grej att lämna våra barn för första gången. Det må vara fjantigt i andras ögon men då antar jag att dom aldrig har suttit i den situationen. Vi har ju suttit ihop med vårat barn i över ett år.. ;)

    Kram Sandra

    Http://sandrasodergren.blogg.se

    SvaraRadera
  2. Det bästa med att vara borta är dessutom att komma hem igen, så otroligt mysigt livet känns då :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja då inser man, om möjligt mer än tidigare, hur lyckligt lotad man är som har ett så fint barn:)

      Radera