Det är en svår gräns mellan att utnyttja graviditeten och bortse från den. När jag hämtade ut tapeter i fredags så pratade jag och kassabidrädet lite om av vi skulle ha barn (det blev bara så att jag berättade det hihi). Hon hjälpte mig att bära ut klisterburk och tapetbord till bilen. Jag fick nästan lite dåligt samvete då och kände mig lat, men eftersom hon erbjöd sig så var det ok..
Idag skulle jag köra och lämna tillbaka bordet, som var väldigt stort och tungt. Papi sa åt mig att jag skulle gå in i butiken och be någon komma ut och hämta det. Men nej, det vågade jag inte haha! Skillnad om det varit samma biträde som stått i kassan men nu var det en annan.
Likadant var det igår på Jysk. Jag skulle titta på en spegel och sen bara blev det så att jag köpte den också. Den var 160x70 cm och väldigt otymplig. Jag fick fixa och dona i bilen för att få in den, men den gick in i bagaget till slut. Men då kunde jag ju inte heller säga till dom "Hörrni, kan ni hjälpa mig bära ut denna. Jag är faktiskt gravid". Eller visst jag hade kunnat göra det men det känns precis som att jag uttnyttjar graviditeten då. Det hade varit skillnad om det varit sommar jag gått och flashat med magen. Nu ser jag ju bara ut som en lat tjockis i min stora vinterjacka!
Hur gör ni i sådana här lägen?
Jag tog hjälp av vänner och familj, kändes inte lika dumt att fråga dom :)
SvaraRaderaJag känner mig inte dum längre eftersom jag i många lägen inte kan bära tungt pga mina krämpor. Men folk är faktiskt väldigt snälla och erbjuder sig. Och min sambo är ju med mig när vi handlar och dylikt. Häromdagen hann jag inte till bussen men min sambo sprang i förväg och bad chauffören hålla kvar bussen för jag inte kunde springa. Och sen fick jag åka gratis =) DET är så klart inget jag förväntar mig, men chaffisen ville bjuda på resan. Sen satt han och pratade om barn hela resan fram =)
SvaraRadera