Pappa på förlossningen

Jag har börjat fundera lite på förlossningen, men bara lite. Det känns fortfarande väldigt långt borta. En sak jag tänker på är Patrick. När man har värkar och bara hänger där för att vänta på öppningsskedet är det ju kanon att pappsen är där och håller en sällskap. Han kan prata om kul saker, säga at jag ska andas lugnt och så där. Hämta godsaker, klappa mig på kinden. Tipptopp!
Men när det väl gäller, kommer han göra någon nytta då? (Haha förlåt hjärtat!)

Scenariet jag tänker är att han kommer börja socialisera med alla barnmorskor och sjuksköterskor så att dom glömmer bort mig, huvudpersonen som alla ska tycka synd om, hihi! Han är liksom väldigt social och skaffar vänner vart han än är. Mycket bra, men är det en fördel på förlossningen? Hmm, kanske om han kan fixa lite bedövning till mig snabbare genom att komma på god fot med läkaren..Men annars, nej.

Typ så här:
Patrick: "Jaha, hur fungerar de här mojängerna då? Hur gjorde man förr i tiden? Jag läste i vetenskapens värld att..."
Barnmorska: "Åh vad kul att du vill veta det! Jo här ska jag visa dig. Titta här..."
Jag: "Men hallå ge mig lustgaaas! Jag håller på att dö här!"
Barnmorska: "Jaja lilla vännen. Du klarar dig nog utan lustgasen"
Patrick: "Ja Sandra, det gäller bara att andas rätt. När jag hade ryggskott räckte det att jag tog det lugnt och andades, testa det!"

Och när det börjar bli dirty, ni vet skrik, panik och lite blod. Ja, då kommer han nog svimma. Han har rätt lätt för det i sådana sammanhang. Och då kommer jag att ligga där och oroa mig över honom istället för bowlingklotet som ska ut ur mig.

Typ så här:
Boom!
Jag: "Men Patrick rees dig upp! Jag behöver dig nu!"
Barnmorskor: "Stackars den där trevliga karlen. Och hans tjej bara skriker på honom. Hjälp honom upp, badda hans panna lite. Hämta honom lite kex. Tjejen har redan legat här ett dygn, hon kan gått vänta några minuter till"


Ja, jag säger då det...Hur ska detta gå?  :)