I julas fick bebis en julklapp, en kanin som spelar en vaggvisa. Varje kväll innan jag går och lägger mig så spelar jag visan för magen. Tanken är att bebis ska känna igen visan när han kommer ut, och typ lär sig att "när jag hör denna visan så är det läggdags". Men jag vet inte om det har fått motsatt effekt? För (nästan) varje gång jag spelar upp den så börjar bebis sparka en massa istället! Han blir väl jättepigg och glad att det är en sång han känner igen. Eller så kanske han blir förbannad eftersom han hört den där visan så många gånger, haha.
Väldigt många gånger så har jag försökt filma sparkarna, men jag får inte till det alltså. Det blir så suddigt när jag filmar med mobilen i halvmörker så de syns inte. Och ibland får bebis scenskräck och sparkar inte alls när jag har kameran framme.
Häromkvällen låg jag och papi och myste i soffan. Papi hade handen på magen (min alltså) jag pratade med den. Men bebis sov som en stock. Jag ville att han skulle vakna och hämtade den spelande kaninen. Men nej då, bebis låg blixtstilla. Jag började klämma lite på magen och ropa på honom. Men han ville bestämt sova. Vi tröttnade. Men så efter en timme ville han vara med, så då fick både jag och papi känna de små kickarna! Han är redan trotsig den där...;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar