En kämpe

Det är så kul att se på Emilio när han ligger på magen på golvet. Han fokuserar blicken på någon närliggande leksak, och så börjar han kråla. Men ju mer han försöker desto längre bort från leksaken kommer han. Han kommer ju bara bakåt haha! Stackars liten, han ser så förvånad ut ibland:) Men rätt var det är backar han in i något kul och då snurrar han runt och börjar pilla med det istället. Runt och bak, men inte fram. Jag har lärt mig att vara tyst under tiden, uppmuntrar jag honom så tröttnar han konstigt nog med detsamma. Men annars har han fått väldigt bra tålamod. När det börjar bli jobbigt lägger han ansiktet platt mot golvet och pustar ut lite, sen fortsätter han. Men bäst är fortfarande att sitta upp och leka, då når man så mycket mer!

Han är en riktig babbelkvarn idag, den lille pojken. Fast jag förstår inte riktigt vad han menar... Som när han åt innan. Han smakade den goda kycklingen jag gjorde åt honom igår. Det blev väldigt gott tyckte jag men mer som mousse än puré, så jag fick blaska i lite vatten. I alla fall så gjorde Emilio världens grimas efter en tugga och gav ifrån sig ett sorts skrik. Han fortsatte göra "skrik" eller utrop under hela måltiden och jag vet inte om han tyckte det var väldigt gott eller väldigt äckligt haha, men han åt i alla fall! Sen när vi har lekt har han skrikit massa ljud, inte argt eller missnöjt men högt och bestämt. Han vill väl helt enkelt bara klargöra att det är han som bestämmer...:)