Sluta nattamma

Igår satt jag och googlade en massa om att sluta nattamma. Det är inte det att jag lider en massa av att mata Emilio på nätterna, men jag hade såklart önskat att få mer än 4 timmars sömn efter ett halvår. Våra bra nätter så äter Emilio 19, 23, 03, 07. Ibland blir det ett par mål till. Jag ska börja jobba om 2 månader och då hade det varit väldigt skönt att få lite bättre sömn. Många säger att barn inte "behöver" äta på natten från de är ca 4 månader, andra 6 månader. Vid 4 månader tror jag fortfarande Emilio åt av hunger, det tror jag däremot inte att han gör nu. Jag tror det är en ren vana, och att han vill ha närhet. Jag vill att han ska känna sig trygg i sin säng och mellan oss, att han ska kunna känna närheten ändå. Jag har hittat lite tips och erfarenheter från amningsbloggen, amningshjälpen och familjeliv som jag sammanställer här:

• Börja inte med avvänjningen när det sker andra förändringar i barnets liv, t.ex att föräldern börjar jobba eller sjukdom.
• Börja med att vänja barnet vid att inte somna med bröstet i munnen. Ta ut bröstet lite innan barnet somnat och försök att få det till att somna utan, t.ex med napp, vaggande, buffande.
• Erbjud inte bröstet för tidigt när barnet vaknar och gnyr, det kanska somnar om av sig själv.
• Samsov med en tröja så att barnet inte känner lukten av mjälk lika lätt.
• När barnet vaknar för att amma så vagga det till sömn igen, erbjud varmt vatten i flaska, sjung en vaggvisa eller klappa på det. Gör helt enkelt det som på dagtid brukar lugna ditt barn. Blir barnet för ledset så ge bröstet och låt avvänjningen ta någon natt extra.
• Ge välling sista målet. För oss hade det alltså sett ut så att jag ammat 19 och gett välling 23.
• Fasa ut det med en matning mindre i taget.

Jag tycker att detta är bra råd som jag så smått tänkte börja med. Men det får ta tid. Jag är lite rädd för att jag istället måste stå och vagga på natten, det är ju jobbigare än att amma honom då vi båda somnar. Märker jag att Emilio blir otrygg av detta eller att det är för jobbigt så fortsätter vi såklart med nattamningen. Han ska inte behöva skrika sig igenom nätterna. För visst är det mysigt! Huvudsaken är att han mår bra, min lilla skatt:)