söndag 14 juli 2013

"Vår morgon" directors cut, extended version

Vi skulle inte stiga upp så tidigt. Jag visste det, Patrick visste det. Men vi hade glömt att berätta för Emilio. 

Jag sov mellan elva och ett och mellan två och tjugo över fyra. Nästan fyra och en halv timme alltså. Efter det ville bossen inte somna om. Jag försökte stoppa bröstet i munnen på honom men det smakade visst blä. Jag la honom tätt intill med nappen men då ville han bara sparka i min mage. Jag la honom i babynestet så Patrick fick försöka söva detta lilla vakna monster. Vi turades om att halvsova. Jag måste ha sovit för jag drömde att jag var trött. 

Jag försökte mig på ett uppgivet " men snälla, vad vill han??" men visste ju svaret. Han ville stiga upp. Till sist orkade jag sätta mig upp och tog det skrikande lilla knytet i min famn. Jag ville ha någon att lägga min irritation på. Patrick var givetvis förstahandsvalet men han hade faktiskt också varit vaken. Emilio var andrahandsvalet. Tittade in i de där blå ögonen beredd att se arg ut. Fick se ett leende och höra de sötaste lätena någonsin. All irritation försvann och jag ville helt plötsligt inte att han skulle sova. 

Vi steg upp halv 7 ( ja så länge höll det på och bröstet fungerade inte) och passade på att göra lite nytta. Jag är djurmatare hos min mamma idag och körde dit. Hade en liten förhoppning om att lillen skulle somna i bilen. Till tonerna av "love lift us up where we belong" sjöng jag med men han bara satt och suttade på händerna och stirrade in i väggen. 

Jaha, så med en bebis i famnen matade vi hönsen, ankorna, grisen, kaninen, råttorna, ökenråttorna och fågeln. Jag varnade Emilio att det bara skulle ta längre tid och att han skulle bli dammig om han följde med, men han vägrade lyssna. Och lång tid tog det och dammigt blev det.

På hemvägen sjöng jag lite halvhjärtat med på skånska till "flickan och kråkan" men det slutade med att Emilio försökte, och lyckades, överösta mig.

Men tro'tt eller ej. Efter matning slocknade den lille och vi sov i 2 timmar. Vi vaknade upp i ett tomt hus med en skinande sol. Emilio låtsas inte om morgonens bravader utan är gladare än någonsin. Det blir nog en bra dag ändå:)
The boss

2 kommentarer:

  1. Det är ju dem där tandlösa underbara leendena som gör det värt att stiga upp innan (ibland väldigt långt innan) tuppen på mornarna.. :)

    / Sandra ( http://sandrasodergren.blogg.se )

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha ja de är ju för söta..:) Sen ska de bara vara uppe lagom till en annan vaknat, då är det dags för dom att sova igen!:)

      Radera