torsdag 18 april 2013

I can do it, I can really make it this time

I början av graviditeten, eller ja, första halvan och lite till, så vågade jag knappt tänka på förlossningen. Jag var inte rädd men tyckte bara att ungen ska ut på något vis så det är ingen mening att stressa upp sig. Jag tyckte att det låg så långt fram i tiden. Men tiden har ju en tendens att gå, ibland väldigt fort. Jag insåg att det nog var dags att börja kolla upp lite om förlossningen, för att bli så förberedd som möjligt. Läste massa böcker, såg tv program och letade förlossningsberättelser. Jag ska erkänna att jag grät lite ibland, både för att jag blev rörd och rädd. Men jag är så glad att jag gjorde det! Jag är faktiskt inte det minsta rolig över förlossningen nu. Jag är väldigt nyfiken på hur den kommer sätta igång, hur lång tid den tar och spänd på hur ont det kommer göra. Såklart vill jag inte ha ont men det är bara till att inse fakta- det kommer göra skiiitont! Jag undrar hur jag kommer reagera på smärtan, om jag kan ta mig igenom den utan att få värsta paniken. Förhoppningsvis har jag lite nytta av min mentala förberedelse när det väl gäller.

Men. En sak som jag undrar om det går att förbereda sig på, det är att bli mamma. Att vi ska bli föräldrar, jag och Patrick. Oftast känns det så naturligt när jag tänker på det och jag längtar så det gör ont. Men vissa dagar, som idag, känner jag mig inte alls förberedd. Vad har vi gett oss in i? Kommer vi klara av det? Vad gör man med en bebis? Kommer jag bli en bra mamma? Just nu känner jag att jag vill vara gravid några månader till så att jag hinner förbereda mig på mammalivet.

Egentligen vet jag att vi såklart kommer fixa det, det kommer att vara det bästa som någonsin hänt oss. Alla klarar det. Men tänk att vi kommer bli de viktigaste personerna i bebisens liv. Han är helt beroende av oss. Vilket ansvar. Hur förbereder man sig egenligen på att bli mamma, går det?

3 kommentarer:

  1. Jag tror inte det finns någon checklista hur man förbereder sig på att bli mamma. Tänk så lätt det hade varit om det funnits lika många listor på det som vad man ska packa med i sin BB-väska =)

    Däremot tror jag att man kan göra sig själv och sin partner en otrolig tjänst om man pratat om hur man ser på uppfostran och eventuella konflikter där barnet är inblandat. Hur hanterar man det kommande trotset, att vara konsekvent så att barnet inte lär sig att han/hon kan gå till mamma för att få sin vilja igen men inte till pappa, att man står på samma sida så att säga =)

    Jag och min sambo har pratat mycket och kommunicerar alltid med varandra innan några beslut tas. Han har varit plastpappa till (tror jag) sammanlagt 4-5 barn så han har lite mer koll på den biten och kan dela med sig av erfarenheter. Men på spädbarnsfronten är vi båda helt nya så det kan bli riktigt intressant.

    Viktigast är att man känner att man har stöd från sin partner och omgivningen. Då tror jag att man kommer känna sig självsäker och lugn i den nya rollen som mamma. Även om det så klart kommer dagar då både man själv och partnern står helt villrådiga =)

    Kommer gå så bra detta! Jag hoppas du fortsätter blogga när bebisen är ute. Vore så roligt att följa och man kommer ju själv vara i många liknande situationer i början.

    Stor kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej om det ändå vore så enkelt va?:)
      Ja, man är ju aldrig ensam. Man får helt enkelt känna efter vad som känns bäst för just oss, annars finns ju tusentals tips och råd från andra föräldrar. Man vill ju bli den bästa mamman för just sin lilla bebis! Tack för ditt kloka svar! :)
      Kramar

      Radera
  2. Det går nog inte att förbereda sig helt. Jag tycker att du ska kolla lite efter böcker som är skrivna av "riktiga" personer. Med det menar jag inte faktaböcker om förlossningen utan böcker där kvinnor som fått barn berättar om det och framförallt om tiden efter förlossningen.

    lindatunstrom.blogg.se

    SvaraRadera