Feel the rain on your skin

Jag var ute och gick en timmespromenad för en stund sedan. Givetvis började det regna och höll i sig nästan hela rundan. Men det gjorde faktiskt inte så mycket. Det luktade så härligt med regnet och kändes bara som att det skulle bli extra mysigt att komma hem. Detta är ett pytte exempel på att ens inställning påverkar så många situationer, och mycket i livet. Jag försöker alltid ha en positiv inställning och mår oftast väldigt bra. Det är så mycket som sitter i huvudet. Mår man bra psykiskt är det lättare att bemöta fysiska svårigheter.

Det kändes bra att vara ute och gå, fast det gick inte så snabbt. Ingen ryggvärk idag, det kan jag få ibland annars. Hade en enda lång sammandragning under halva rundan kändes det som, men som tur är så spänner det bara. Det gör liksom inte ont. Tänk att mina knän orkar bära upp alla extra kilon. Jag måste känna mig jättelätt sen efter förlossningen!

Idag är jag så här fin. Osminkad, gårdagens fläta, träningsbrallor och ett gammalt linne.
Härligt att slippa göra sig iordning ibland!

Förra veckan gick jag och Patrick upp till affären och hämtade ut ett paket. Tar ca 15 min att gå dit. När vi skulle hem sa Patrick att han var lite sugen på att passa på och gå en långrunda hem (han är inne i ett träningsstim och tar varje chans att träna/svettas). Visst sa jag, det kan vi väl göra. Lite försiktigt och snällt frågade han om jag inte hellre ville gå hem och öppna paketet. Jag undrade vad det var frågan om, det måste väl vara roligare att ha sällskap på långrundan? Men tydligen går jag så pass sakta nu att det blir omöjligt för honom att svettas om vi går tillsammans haha!