Men nu börjar det faktiskt närma sig. Runt 10 veckor bara. Man säger att de som klarar av förlossningarna bäst är de som är förberedda, och det vill jag gärna vara. Så jag har börjat ta tag i det nu. Jag har läst om förlossningar i alla mina böcker: de olika faserna, smärtlindring, komplikationer. Det har hänt att Patrick kommit hem från gymet ett par tillfällen och hittar mig gråtandes framför en bok.
"Du läser väl inte om förlossningar igen? Gör inte det om du blir rädd!"
"Jo men jag blir inte rädd. Jag blir rörd. Och lite rädd...Buhu!"
Nej, rädd är nog fel ord. Men det som oroar mig är hur jag kommer att hantera smärtan. Jag har aldrig känt någon egentlig smärta. Men jag vet ju att jag kommer klara det.
När det gäller smärtlindring tänkte jag förr att jag ville ta allt de hade, men jag har börjat tänka om. Epiduralen t.ex sägs ju hjälpa mycket mot smärtan men kan göra det svårt att känna värkarna. Då ökar risken för att de måste ta bebisen med sugklocka. Och det vill jag helst inte göra.
Man kan ju aldrig vet innan hur förlossningen kommer att bli eller hur man kommer att reagera. Man får väl helt enkelt ta det som det kommer. Därför känner jag mig lite osäker på det här med att skriva förlossningsbrev, men det kanske blir ett kort. Hur gör/gjorde ni?
Men jag känner ändå att jag vill veta mer! Jag längtar till föräldrautbildningen när man kan prata lite mer om det här.
Idag var det första gången jag såg "En unge i minuten". De kunde ju ändå hantera smärtan så jag blev rätt trygg. Det som slog mig var hur mycket dötid det är innan krystarbetet kommer igång. De verkade ha jättetråkigt, haha! Jag tänkte även på hur tyst det var. När jag tänker mig en förlossning så tänker jag på stress och skrik hela tiden. Fast det är ju skänt att slippa det i och för sig! Men jag vill nog ha musik igång hela tiden i bakgrunden...
Det är synd att man inte kan se En unge i minuten på TV4play utan att vara premiumkund.
Vet ni några andra förlossningsprogram som man kan se gratis?
Det finns tre avsnitt ute på Youtube av en unge i minuten! :)
SvaraRaderaMvh Caroline
Åh så bra då ska jag i alla fall titta på de:)
RaderaNär börjar ni på föräldrautbildning? Jag har läst att det börjar från vecka 20, men det kanske är olika på olika ställe i landet.
SvaraRaderaI mars, jag tror jag är i v 33 då. Jag tycker att det är rätt sent men här i Ronneby håller de dem så sent i alla fall! Jag hade gärna gått tidigare:)
RaderaSkulle säga som Caroline, men det kanske var där du kollade?
SvaraRaderaSen har jag ett udda tillägg, dels med tanke på att jag själv inte fött barn och varken har läst på eller varit med om vad de gör, och dels för att det är veterinärmedicin/djuromvårdnad.
När jag läste Anestesiologi förra året så berättade vår lärare som är framstående forskare och veterinär att man har börjat kunna använda opioider (typ Morfin) istället för lokalbedövningsmedel. Detta gör att man blir smärtbedövad för att nerverna Till hjärnan blir bedövade, medan de motoriska nerverna Från hjärnan inte påverkas = man upplever mindre smärta men kan fortfarande krysta. Jag vet inte om det funkar likadant på människa men jag vet att man har gjort så på hästar bland annat.
Jag är ingen expert och vill inte leka nätdoktor, men tänkte det var en fun fact i alla fall :P
Det var epiduralen jag syftade på - missade att skriva det ;)
RaderaDet hade ju varit jättebra om det fungerat så, jag ska höra med dem ordentligt på föräldrarutbildningen hur det påverkar kroppen! :)
RaderaNär jag väntade dottern kände jag att jag ville vara öppen för nästan all bedövning då man inte har någon aning om hur ont man skulle ha. Det enda jag sa nej till var sterila kvaddlar, just för att de tydligen ska göra riktigt ont att sätta och dels för att de inte sitter i så länge. Det är rätt svårt att bestämma sig för en speciell bedövning då alla funkar olika på alla. När ja låg på förlossningen testade jag först såna där nålar (kommer jag inte ihåg vad de heter nu bara för det) de funkade dock inte på mig och jag tyckte att det var enormt störigt med dessa som satt i panna, händer och i håret (vad jag minns). Sen testade jag lustgasen, jag tyckte inte att den i början iaf hjälpte mot smärtan men den hjälpte mig att andas rätt under värkarna. Så den använde jag under öppningsskedet.
SvaraRaderaSen hade jag hemska värkar så jag ville testa epiduralen. På mig funkade den toppen! Dock gjorde den ju så att benen blev bedövade så det gick ju inte alls att gå så blev ju sängliggandes hela tiden vilket kanske inte va så roligt. Men den tog bort det mesta av smärtan. Och jo för mig så kände jag ju inte av krystvärkarna sen vilket gjorde det svårare för mig att hitta det rätta sättet att krysta men med barnmorskans hjälp så fick jag veta när jag gjorde rätt. Nu sägs det att epiduralen kan göra så att förlossningen tar längre tid. Jag blev igångsatt och min förlossning tog 16 h, vilket är rätt vanligt bland först föderskor, men jag tror inte att förlossningen hade tagit kortare tid om jag skippat eda.
Men läs om alla bedövningar som finns men ett tips från mig är att du är öppen för allt och bestämmer dig när det är tid för dig.
På min blogg finns min förlossningsbertättelse om du vill läsa :)
Ang förlossningsprogram så tror jag att svt har ett norskt program som gick för inte alls för länge sen. Sen på piratebay kan du hitta massor med avsnitt av one born every minute, den serien älskar jag!
Lycka till och allt kommer säkert gå superfint när den dagen kommer!
Tack så jättemycket för din kommentar, det känns jättebra att höra hur folk har upplevt förlossningarna och bedövningarna! Jag ska kika in på bloggen med och läsa om förlossningen. Kram
Radera