Lätt att natta

Jag skriver detta med risk för att få äta upp mina egna ord. Men lillhjärtat har varit så himla lätt att natta de senaste dagarna. På kvällarna så läser och sjunger vi ju innan vi går in i sovrummet. Jag stressar aldrig, det tar ca 30 min, han äter ju under tiden. Sen lägger jag ner honom i sin säng och hänger över sängen så mitt ansikte är intill hans. När han väl ligger i sängen pratar jag inte eller gosar eller ens har ögonkontakt. Mysstunden har vi ju redan haft innan. Min teori är nämligen att om jag gör så lite väsen av mig som möjligt när han ska somna så saknar han inte mig när jag går ut. Jag vill vara så tråkig som möjligt. Gosar jag massa med honom är det klart att han vill ha mig där och blir ledsen när jag går ut.

 Han brukar försöka leka med mig och göra ljud och pilla upp fingrarna i min näsa och sånt, då är det svårt att hålla sig för skratt hihi:) Men när jag stått där en stund så pussar jag honom godnatt och går ut. Ofta smågnäller han lite men somnar själv. Nu var det längesen (typ en vecka alltså, det är länge när man har barn, man lever ju i nuet och minns ej gårdagen) jag behövde gå in till honom igen. Behöver jag göra det så pratar jag inte utan stoppar in napp och har ansiktet vid hans en stund, sen går jag ut igen. Jag är säker på att det här inte kommer hålla i sig i all evighet, det har jag fått erfara innan, men några kvällar till hoppas jag på!:)