Buffa

När Emilio var spädis buffade vi aldrig honom i baken när han skulle sova. Vi bar omkring och vaggade honom, och det har vi såklart fått fortsätta med. Inte vid kvällsläggningen men på dagarna. Han har aldrig råkat somna typ i babygymmet eller babysittern utan har behövt hjälp att komma till ro. När han åker vagn eller bil somnar han lätt men annars får jag som sagt oftast vagga. Patrik däremot sätter sig med honom ner i soffan så somnar han efter en stund. Det går inte när jag gör det! Oftast blir det lite gnäll och skrik innan han somnar, men det är vi liksom vana vid nu så man tänker knappt på det:)

När jag känner mig lite trött och inte orkar bära runt på honom lägger jag mig bredvid honom i vår säng och klappar i ansiktet. Det brukar bli ganska högljutt en stund men till sist somnar han. Beroende på humör och vad vi gör så somnar han alltså på olika sätt. Man hade säkert kunnat införa en rutin precis som nattningen men vi är ju oftast inte hemma  alla gånger om dagen när han sover, så då är det rätt smidigt att han kan somna i famnen. 

Vad jag ville berätta i alla fall var det här med buffandet. Jag minns att jag skulle testa det en gång för några månader sedan men Emilio ligger ju oftast på rygg och sover, så jag fick baxa under handen och liksom guppa honom upp och ner. Han blev såklart vansinnig haha! Men igår så la jag honom på sidan och buffade honom i baken lite lätt samtidigt som jag hade andra handen vid hans kind. Och han somnade faktiskt av det! Testade även idag och samma sak då, 2 gånger! Det verkar som att plutt gillar buff. Och jag buffar gärna hellre liggandes än vaggar ståendes, i alla fall när vi är hemma:)