tisdag 6 november 2012

Borelia

I somras blev jag biten av en fästing, på benet. Jag märkte det ganska snabbt och tod bort det lilla äcklet. Bettet blev stort och blårött som ett blåmärke. Jag är ganska känslig för alla sorts bett och brukar bli röd och svullen, så var inte särskilt orolig. Men efter ett tag gick jag till vårdcentralen för att kolla upp det. De sa att eftersom märket haft samma storlek hela tiden och inte blev större så var det inte borelia. Läkaren sa att jag förmodligen kliat sönder ett blodkärl där. Ok, frid och fröjd.

Men så för ett par veckor sedan berättade jag ju om att jag hade fått en röd ring kring hela låret. Min första tanke var att det hade med graviditeten att göra. Men efter att i helgen ha insett att det är på samma ben som jag hade bettet på så gick jag till vårdcentralen idag. Och de tror att det är borelia. Det var visst konstigt att rodnaden kommit så här sent efter bettet.

Har iallafall hämtat upp en pencillinkur på 10 dagar. Som tur väl är man aldrig upptäckt några risker hos barn när gravida mamman haft borelia, och det är ingen risk med pencillinet heller. Men jag är glad att jag bara fått hudrodnad, borelia kan ju gå riktigt illa i värsta fall:S
Man måste titta noga för att se det på denna bilden. Det ser nästan ut som en solbränna.

3 kommentarer:

  1. Även om blodprov inte är det allra roligaste så får man ibland tjata på vårdpersonal för att få göra det. Hellre ta ett negativt prov än att missa ett positivt. Tur i alla fall att du inte blev förlamad i ansiktet eller nåt ännu otrevligare!
    Mysig blogg! Vill också ha fin bebismage! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. De tog faktiskt inte ens blodprov idag, utan skrev bara ut receptet...Fattar inte varför!

      Tack ska du ha:) Har du en liten bebis i magen eller bara sugen på det?:)

      Radera
  2. Jaha ja, hej och hå med antibiotikaresistens! Äsch, förlåt är lite yrkesskadad såhär några månader innan examen :P

    Näe, bara sugen än så länge. Man ska väl inte planera för mycket, men vill vara klar med skolan först är tanken. Kan ändå liksom inte låta bli att läsa runt på lite olika gravidbloggar och inspireras :D

    SvaraRadera