lördag 24 november 2012

Gästinlägg nr 6 från Papi

Hej på er!. Sandra är ute och shoppar loss med en kompis. Hon har ju blivit "så rik" på sistone så nu skulle hon "go nuts" med visakortet.

Tänkte jag kunde fördriva lite tid med att skriva lite här..har precis städat huset och räfsat löv så nu ska jag inte göra något mer än att slappa denna lördag.

Detta inlägg kommer handla om att vara ego. Jag har blivit ego! Låt mig förklara närmre..
Alltså mycket fokus hamnar ju på kvinnan som är gravid. Det pratas om graviditeten och det planeras en massa. Superkul så klart. Jag gillar också att planera och preparera etc :)

Men någonstans på ett undermedvetet plan kanske jag har blivit lite avis på att jag inte känner av graviditeten på samma vis som ni gravida kvinnor gör. Klart jag förstår att det är något som växer där inne men det är så abstrakt för mig än så länge.

Jag har den senaste tiden lagt allt mer och mer tid på min hobby. Som ni vet är träningen. Så klart sköter jag ju alla sysslor som skall skötas och så. Men efter allt praktiskt lägger jag ned min själ i träningen. Flera timmar om dagen. Jag försöker analyserar varför? Så här tänker jag:

Är det för att jag är orolig för något och vill komma bort och rensa tankarna?
Är det för att jag vet att jag inte kommer ha samma tid att träna när barnet är fött så jag passar på nu?
Är det för att jag behöver känna att det är något jag kan kontrollera?
Är det för att jag behöver få uppmärksamhet från mig själv och andra på gymmet?

Någon slutsats har jag inte kommit fram till och jag förväntar mig inte att ni kan hjälpa mig heller, haha. Men jag har hört att andra blivande pappor kan fastna i sitt arbete eller hobby. Nu inser jag att jag är en av dem. Kanske ni har en partner som fastnat i något? Kanske ni också är ledsen för att er parnter lägger så mycket tid på jobb eller hobby.

Då kanske detta inlägg kan trösta lite, om din partner är som mig. Jag är överlycklig över att bli pappa och ser fram emot allt det innebär. Jag vet inte varför jag eller andra partners blir arbets/träningsnarkomaner? Kanske det bara handlar om att vi bara känner behovet av att få vara lite ego medan tid är:)

Må väl!

Patrick


En bild som får illustrera en tänkande Papi. Sällan kommer jag fram till någon slutsats iaf;)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar