Jag funderar ibland på vilken tid under sitt barns uppväxt som är den bästa. Är det när de är doftande småttingar, när de precis börjat säga sina första ord, när de kryper upp hos en i soffan, när de är lillgamla lustigkurrar i skolåldern eller när de blir mer likasinnade tonåringar?
Jag känner att bästa tiden är nu. Vi får ut så mycket av varann och förstår varandra mer. Alla blickar, leenden och skratt är värt allt i världen. Det känns som att det bara blir bättre och bättre. Samtidigt blir jag så varm inombords när jag tänker på Emilio som spädbarn, och jag fylls av glädje när jag tänker på våra kommande år. Alla åldrar har såklart sin charm.
Jag tror helt enkelt att den bästa tiden är nu. När det än må vara. Sakna och ångra inte, längta inte för mycket. Njut av det som är nu, de minnen ni skapar. Precis som alla säger så kommer inte denna tiden tillbaka, så älska den!
Så fint skrivet. Jag tror du har helt rätt. All tid har sin charm så den bästa tiden är NU, när den än må vara.
SvaraRaderaJa, man måste njuta<3
RaderaVad underbart skrivet! Skönt att läsa såhär dagen innan äldsta börjar ettan och det känns sååå jobbigt!
SvaraRadera/Elin med tre älskade barn!
Men vad mysigt med 3, då får du ju uppleva allt det fina (okej, jobbiga också hihi) om och om igen!:)
Radera