Det kommer ögonblick när jag bara vill stanna tiden, då allt känns underbart och perfekt. Med en liten bebis kommer fler och fler sådana ögonblick, och man inser hur bra man har det. När hela familjen ligger i sängen på morgnarna och myser och pratar, då känner jag mig bara lycklig.
Igårkväll hade Emilio svårt för att somna på kvällen. Han skrek i sängen så jag lutade mig mot honom och pussade honom och tröstade. Då slutar han gråta, tittar på mig, spottar ut nappen och blåser bubblor med munnen samtidigt som han gör ett gulligt "buuu"-ljud. Man kan ju inte annat än att skratta och pusa ihjäl honom.
Innan idag när Emilio hade ätit tog jag upp honom för att rapa. Det gjorde han snabbt men jag höll kvar honom och sniffade på honom. Han bara hängde där på armen och tittade på mig och jag fick pussa och lukta hur mycket jag ville. Vi myste i vad som kändes som evigheter. Älskade älskade älskade barn, det bränner i mitt hjärta när jag tänker på honom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar