Temptations

Nu börjar det bli jobbigt att inte äta sött. Jag trodde det skulle vara svårt i början men sen bara lättare. Men just nu känns det lite tvärtom! I början var det inte svårt för då var jag så motiverad. Det är jag fortfarande men nu kan jag bli så jäkla sugen på att smaka den där kakan eller glassen. 

Och självklart hade det inte varit hela världen om jag gjort det. En kaka sabbar inte något i kroppen, men däremot tror jag det gör det i mitt huvud. Skulle jag ta en bit på ren impuls hade det känts som ett misslyckande, och det hade varit lätt att råka ta lite till. Vill man bara hålla vikten så är det inga problem, då hade jag unnat mig massa! Men vill man gå ner får man lära sig tacka nej. Man behöver inte alltid göra det, man känner sig bäst själv. 

Det kan vara svårt att tacka nej när man fikar hos folk. De har bemödat sig att handla eller baka för din skull och du tar inget? Du sitter med ett glas vatten medan de andra äter kladdkaka? Det jag har gjort senaste månaden är att köpa med mig något nyttigt att fika på, t.ex bär eller vindruvor. Då är man ändå med i det "sociala". Annars har jag inte gjort en stor  grej av det utan bara sagt att jag är mätt. Till min familj har jag ju sagt att jag inte äter sötsaker för tillfället men jag tycker liksom inte det passar sig att göra det när man är iväg på fika. Då ger man bara de andra dåligt samvete och det finns ingen vits med det. 

Samma sak är det med att jag skriver om  det här. Jag skriver inte om det för att ge någon annan dåligt samvete. Jag vill bara  dela med mig av att det går bra just nu. Vem vet hur länge det varar?:)

Jag har i alla fall bestämt mig för att fika nästa helg när min pappa har 50-årskalas. Även helgen efter på Emilios namngivningscermoni. Det blir 2 tillfällen på 6 veckor vilket känns bra. Det känns bättre för mig att planera in det, då har jag något att se fram emot och slipper dåligt samvete. Det är väl därför folk har "ätardagar" på helgerna annars. Kommer jag med förmodligen ha om några månader:)