Jag minns så väl första gången jag träffade Patrick. Jag var inne på mitt 18:e år, och jag var på väg till första dagen på mitt sommarjobb. Jag skulle jobba i en kiosk på Brunnsbadet (en badanläggning helt enkelt). Jag gick längs med den fina Brunnsparken. Jag hade på mig en turkosvit blommig omlottklänning och vita leggings. Samma kläder som jag haft på skolavslutningen, jag ville ju vara fin första dagen på jobbet. Förbi mig cyklar en kille med jeans och en blå J Lindeberg munktröja. Han vände sig om när han cyklat om mig och OJ en sån snygging. Vem var han? (Ni vet det ju redan hihi, men säg inget än). Jag kom fram till jobbet och där var killen igen. Han hälsade, pratade lite och bjöd mig på en läkerol. Jag var blyg. Han extrajobbade som badvakt under tiden han pluggade och jag fick spana på honom från kiosken i 3 veckor. Jag skulle kunna fortsätta och berätta hela vår historia men det gör jag inte...:)
Men tänk att det ögonblicket jag såg honom cykla förbi så såg jag faktiskt pappan till mitt framtida barn. Jag blir alldeles varm när jag tänker på det. Patrick använder inte den där munktröjan längre men han kommer aldrig få slänga den. Jag älskar den!
Lite så här tror jag det kommer vara med minnen av bebis också. Ultraljudet-känslan av att se att det levde någon inne i mig, kommer jag någonsin kunna glömma det?
Och när jag och Patrick satt uppe hos hans bror i Stockholm på nyår, och tillsammans kände och såg bebis sparka. Den känslan, kommer jag någonsin kunna glömma den?
Och tänk att få se sin bebis, på riktig, för första gången. Det kommer nog vara oslagbart!
 |
| Jag försöker få till en romantisk bild och Patrick kan knappt hålla sig för skratt... |
Visst är det skumt! Jag träffade min pappi när jag var 16 och andra gången vi såg blev i tillsammans sen har det bara varit vi, tänker på alla dessa ungdomskärlekar som fallit sönder men inte vi, inte visste jag att jag skulle vänta hans barn 5 och ett halvt år senare. Så konstigt men så rätt ^^
SvaraRaderaÅh tänk vilken romantisk historia att berätta för barnet/barnen!
RaderaPå en fototräff i Småland 2011 =) Han är fotograf och jag var (hobby)modell. Tyckte han var så snygg att jag förvandlades till en fnissande liten tonåring...
SvaraRaderaNågra veckor senare hade jag en plåtning inbokad med honom i Borås... och den helgen slog det väääldigt mycket gnistor.. Och vi var båda fast =)
Jag sitter och ler när jag läser, blir nästan lite generad hihi:)
RaderaHaha kanske det bara är alla hormoner. Men riktigt gråtig blev jag av det hör inlägget. Fint!
SvaraRaderaJag träffade min älskling 2007. Jag var 16, han 20. Det var på en fest och vi var de ända nyktra där. Jag låtsades att jag inte var intresserad, jag var less på karlar efter ett tidigare uppbrott och skulle ju vara självständig. Men karln gav inte upp och dagen efter sågs vi och har varit tillsammans sen dess. Idag, lite ner än fem år senare, väntar vi vår första skatt! :)
Hihi:) Vilken fin historia!
Radera