Det frågar folk ofta om vi vet än. Och det gör vi ju. Vi är rätt säka på att det är en liten pojke inne i magen. Barnmorskan på ultraljudet såg det. Hade hon inte sett det hade vi inte tagit reda på det med 3D ul. Det finns nog många olika anledningar till varför man redan innan bebisen kommer vill veta vilket kön det har. Lika många anledningar till varför man väljer att inte göra det. Är inte det själva överraskningen? Och spelar det någon roll?
Vår barnmorska berättade om ett par som på ultraljudet fått reda på att de väntade en flicka. Det var mammans högsta önskan och hon köpte en massa fina flicksaker/kläder. När det sedan kom ut en liten gosse blev hon jättebesviken, just eftersom hon ställt in sig på att det var en tjej.
Så är det inte i vårt fall. Jag är jätteglad att vi fick veta om det var en pojk eller flicka vi väntade. Men det handlar inte alls om att jag önskar det ena mer än det andra, eller att jag vill köpa på mig blåa bilsaker eller något annat könstypiskt. Det har hjälpt mig så mycket att FÖRSTÅ att jag är gravid och förbereda mig på att det kommer ett barn till oss. Det har blivit mer verkligt i och med att vi kan tänka på en liten individ som till och med har ett namn. Skulle det sedan komma en Isabelle istället för en Emilio spelar det ingen som helst roll. Men att ha tänkt på och föreställt mig en liten Emilio har gjort mycket för mig som blivande mamma:)
Hur jämställd man än velat vara känns vissa färger och saker mer flickiga eller pojkiga än andra. Fast skulle vi få en flicka är det egentligen bara skylten på barnrummet vi behöver byta ut. Resten känns för oss mer mysigt och barnsligt än flickigt/pojkigt. Likadant med kläderna. Vi hade såklart behållt de kläder vi har, men kanske köpt till några söta klänningar som det finns så gott om:)
Hur tänker ni kring att ta reda på barnets kön?
Vi tog inte reda på det förra gången, ville ha överraskningen då och trots att vi inte visste var jag bombsäker på att det var en kille, såg att det var en grabb när de la honom på mitt bröst och tänkte "det visste jag väl" :-)
SvaraRaderaDenna gång var det mer komplicerat. Jag fick missfall i juni och hela min värld ställdes på ända. Blev gravid på en gång men all trygghet över att det skulle bli ett barn var försvunnen och jag kan fortfarande tänka att det inte blir något av detta. Det blev livsviktigt för mig att ta reda på så mycket som möjligt om bebisen och få se honom/henne så mycket som möjligt. Gjorde UL i v 8, kub i v 12 och så bad vi ultraljudssköterskan på RUL att kolla könet - ville bara få det att bli mer verkligt. Och det verkar som att det är en liten tjej den här gången - och det har faktiskt hjälpt mig att slappna av lite grann. Men kommer det ut en pojke iaf så blir jag ju aldrig besviken, har redan en fantastisk son och en till vore bara roligt - lika som att en dotter vore roligt. Det viktigaste är att "hen" mår bra, men för mig var det en verklighetsfråga, att få förståelse för den lilla person som ligger i magen.
Nu är det ca 2 veckor till BF för mig och jag längtar ihjäl mig! :-)
Så var det även för oss. Vi ville ta reda på könet för att få en större inblick till vad som väntar oss. Min pojkvän kunde efter den dagen förstå mer om att det ligger en liten i magen. Klart det även känns lättare med att välja kläder, inredning mm men det är inte där det stora ligger i.
SvaraRaderajag tror/vet att vi kommer älska våra barn vilket kön det nu får :)
roligt att läsa din blogg och följa dig som ligger några veckor före. Spännande tid som vi har framför oss. Lycka till!!