6 månader

För 6 månader sedan låg vi inne på BB med ett alldeles nytt eget litet knyte. Trött i huvudet, öm i kroppen men med ett hjärta värkande av kärlek. All längtan var över, nu var han här, vårt barn. Vi var föäldrar. Jag var en mamma. En sån liten liten hjälplös varelse som inbringade sådan respekt. Där och då tog han över våra liv. Från och med då visste jag att jag alltid kommer älska detta barn över allt annat.

Det har verkligen gått ett halvt år. Det är inte klokt, jag förstår det verkligen inte. En sån här liten period till sen har vi 1-årskalas. Fastän det känns lite sorgligt att det gått så fort är det så härligt att se honom växa. Och vad han har vuxit och utvecklats. De trådsmala benen har blivit runda och goa, han har fullständig koll på omgivningen, pratar med oss på sitt eget språk och kan till och med sitta själv. Han har blivit en riktig liten pojke med en egen personlighet!