Jag fick aldrig höra elaka kommentarer eller något sånt, inte alls. Men det kändes ju inte så kul. Jag var helt enkelt ett Ullaredbarn. Och det beteendet är kvar än idag. När vi är på Ullared är enda gången jag kan handla med gott samvete, förutom på reor. De senaste åren jag varit där har de inte haft mycket i min smak vilket gjort mig jättebesviken. Jag är en sån person som hellre köper många billiga skor med skitkvalitet än ett par som håller. Jag skulle inte kunna tänka mig att köpa ett par byxor för över 500kr. Jag önskar jag kunde, men det går liksom inte.
Hur som helst vill jag inte att det ska bli så här för Emilio. Jag vill inte att han ska bli ett loppis- eller Ullaredbarn. Egentligen är det kanske fel att säga så, det är ju såklart kanon med begagnat. De kläder vi köpt på loppis som ser helt oanvända ut gör ju att han har fått fler kläder än han hinner använda! Nu är han ju bara en liten plutt, det känns inte som att det spelar så stor roll. Men det går inte att komma ifrån känslan av att köpa ett snyggt "märkesplagg" till sin prins. De är ju värda allt! Jag menar inte att jag ska börja köpa massa märkeskläder bara för sakens skull. Jag vill kunna köpa snygga hållbara kläder till ordinarie pris utan dåligt samvete. Jag vill ge honom allt, såklart utan att han blir bortskämd. Han ska aldrig känna att han bara får önska sig billiga saker. Han ska inte gå med blöta fötter för att de stövlarna var på rea. När någon frågar honom var hans tröja kommer ifrån ska han inte behöva säga att han inte vet, när han egentligen skäms för att berätta. Det är sorgligt att det är så här i samhället, och jag önskar så att jag bara kunde skita i det men jag vill inte göra det på mitt barns bekostnad.
Från stl 74 tänker jag mig att vi kan börja, då kan man nog räkna med att kläderna används längre och slits mer. De flesta plaggen från "vanliga" affärer, typ Kappahl och Lindex. Lite fynd från Ullis och loppis men även lite dyrare hållbarare snygga. Utan dåligt samvete!
Det blev ett väldigt långt inlägg som jag inte hoppas låter alltför ytligt! Hur tänker och gör ni med era barns kläder och saker?
När jag köper kläder till Lykke handlar jag nog mest på Kappahl, Lindex och H&M, de "märkeskläder" Lykke har är mest presenter. Det blir nog mer kläder av lite bättre kvalitet när hon blir äldre. Kommer nog försöka tänka ungefär som jag gör med mig själv när det gäller Lykke. Vissa plagg lägger jag ner lite extra pengar på som till exempel jeans och skor. :)
SvaraRaderaKram Sandra
Http://sandrasodergren.blogg.se
Precis! Ja man får ju satsa på sånt som används och slits mest:) Kram
RaderaJag handlar både nytt och begagnat, både till mig och till sonen. Gärna begagnat eftersom det är bra både för miljö och plånbok. Det viktiga tycker jag är att kläderna är snygga och funktionella., den tanken vill jag att min son har med sig. Att handla något bara för att det är ett dyrt märke skulle aldrig falla mig in, det har jag varken ekonomi för eller tycker är rätt. Men självklart är det skillnad om det är ett plagg av högre kvalité eller om man tycker det är väldigt snyggt, då kan även jag köpa märkeskläder.
SvaraRaderaFör mig är det viktigt vilka värderingar jag för vidare till min son. Jag tycker märkeshysterin idag är helt absurd och barnen får värderingarna från sina föräldrar, därför måste jag visa vad som är rätt och fel.
Jätteklokt verkligen! Jag tycker det är en svår balans. Man vill ju inte att de ska få fel värderingar, jag vill egentligen inte bry mig om märken över huvudtaget! Hade vi alla bara bestämt oss för att köpa plagg efter kvalité och utseende oberoende av märke hade våra barn inte fått den uppfattningen som många har idag.. Kram
Radera