Idag, ett år senare, bakade jag och min lilla bebis lussebullar. Det började väldigt mysigt och bra. Han hängde i bärselen medan jag blandade och knådade degen. Men sen ville han hjälpa till och försökte roffa åt sig allt han nådde. Lite mjöl på byxorna och lite prylar på golvet blev det, men inte så farligt. Under tiden den jäste började plutt bli trött. När det var dags att forma katterna satte jag honom på köksgolvet med hans favoritleksaker. För glöm att jag ger honom deg eller mjöl, det hade fastnat i strupen fortare är fort. Och det var inte populärt. Jag hann forma 5 bullar innan han tröttnade helt. Så vi gick och sjöng och dansade och till sist fick plutt sova. Då var jag snabb som satan att rulla katter. Medan de jäste (igen- hur mycket ska de jäsa egentligen??) diskade jag undan i köket och kastade i mig lunch. De 5 katter som jag gjorde allra först hade ju jäst väldigt länge och blev väldigt stora. De andra blev bra. Eller ja, förutom en plåt som jag glömde i ugnen. Ville inte ha igång äggklockan och riskera att Emilio vaknade. Medan den plåten var inne i ugnen satt jag i godan ro och satte in lite bilder i ramar och så, sen började det ju lukta. De var inte så mörka upp till, fast undersidan var värre. Men 2 plåtar blev i alla fall fina! ;)
Och vet ni att nu har jag kommit på en grej. Jag vill ju gärna ge bort lite bilder på Emilio i julklapp till mormor, farmor och gammelmormor (och alla andra jag känner) men det tar sån plats att ha ramar med bilder överallt. Jag vill faktiskt inte tvinga folk att ha tavlor på mitt barn i hela huset. Men nu vet jag vad jag kan pyssla ihop med hjälp av bilderna och ge bort! Fast jag väntar nog med att säga tills jag kan visa det. Ni får se om ett par dagar:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar